Ett år senare - Wilma

Det har gått ett år nu, boken är klar och turnén är slut. Vi firade med att se Rims film och jag måste erkänna att den blev jätte bra! Linnéa och Zayn blev tillslut ihop och dem levde lyckliga i alla sina dagar, slut! Näe jag skoja bara, men dem vart ihop men det slutar inte nu.
Vi är nu påväg till flygplatsen för att hämta upp Rim, tänk att vi inte har sett henne på ett år! Men nu ska vi äntligen få träffa våran lilla författare!

Vi står utanför platsen där Rim ska komma ut, men hon kommer inte. Ingen kommer.
 "Why is it taking so long?!" frågar Niall ängsligt och det ända jag kan göra är att rycka på axlarna. Jag börjar hålla hårdare om buketten med nejlikor när jag hör en röst som pratar i högtalarna, den säger att planet inte kommer. Men det är inte det jag lyssnar på utan anledningen.
 "...beacuse it crashed on the way in the atlantic ocean and there is no surviviors, I'm sorry" sen blir det tyst.

Jag känner hur benen viker sig, jag tappar buketten och jag faller till golvet medans tårarna rinner nerför mina kinder. Rim är död. Hon kommer inte tillbaka. Hon är borta förevigt.

 "It must be a mistake. They probably took the wrong plane" säger Harry men jag skakar bara på huvudet.

 "They don't take wrong at this things" säger Linnéa. Hon sitter bredvid mig med en beskyddande arm runt mig.

Rim (Innan flyggcraschen)

Det är som det brukar vara på ett plan, tyst men man hör motorljudet. Jag tycker motorljudet låter annurlunda än vad det brukar göra, men jag bryr mig inte så mycket om det. Jag beställer en macka och en flaska vatten och precis när jag börjar äta hör jag piloten som pratar i högtalarna och man kan höra att hans röst är ostadig.
 "This is the captain speeking, I'm really sorry about saying this but the plane has losed all it's power and now we are crashing in the middle of the atlantic ocean, I'm very very sorry" sen blev det panik i hela planet och jag vetinte hur många varv planet snurrade innan vi krashade i havet, ingen hade bälte på sig och jag ramla omkull och rullade frammåt och på nåt ställe slutade det. Men det var inte slut, jag hade känt något som stavk till väldigt hårt mot hjärtat när jag vältes omkull. Jag tittade försiktigt ner, det var någon slags metallstång som hade kommit dit och jag vet inte hur. Mitt huvud vändes om automatiskt för att se ifall det var någon kvar, men det var dödstyst. Sen kom allt vatten in i flygplanet och jag kände sakta sakta hur jag lämnade den här världen för evigt...

Linnéa

Planet landade i Sverige några timmar senare och där mötters vi av min, Wilmas och Rims familj.

Jag kommer knappt ihåg vad som hände sen men ett halvår senare började i skolan igen och det kändes som allt var normalt igen men det var en stor grej som fattades och det märkte inte bara jag och Wilma utan våra familjer och Rims famlij, tillochmed klassen kände det. Rim var borta. Den där tjejen med kort brunt och lockigt hår. Den där tjejen som en gång i tiden hade en dröm att leva efter. Och den där tjejen som alltid fanns där vad som än händer. Men nu är hon inte här och hon kommer aldrig tillbaka och jag menar aldrig tillbaka.

Rim

Jag ser hur dem sörjer mig varje dag, tillochmed killarna gör det. Dem tror inte jag är kvar men jag finns alltid där för dem vad som än händer. Jag kan inte låta bli när jag äntligen ser det som jag inte kunde se när jag var levande, hur Rasmus skyndade sig att ta sina grejer istället för att slöa som han brukade göra...

Jag följer efter Wilma och Linnéa däär dem går mot min grav, dem stannar framför den och tittar upp mot himlen.

 "Rim, ifall du är där någonstans vill vi bara säga att vi älskar dig och det kommer aldrig gå att glömma dig, aldrig. Och ifall du hör det här så skulle vi gärna ha ett tecken"

Jag känner hur fickan blir lite tyngre, min mobil. Jag tar snabbt upp den och skickar ett sms till Wilma.

 "Kära älskade vänner, såklart jag kan höra er. Jag vill bara att ni ska veta att även ifall jag är död så kommer jag alltid vara där ifall ni behöver hjälp med något, för bästa vänner lämnar aldrig varandra, eller hur?" hon läser det högt och tittar sedan upp.
 "Tack Rim, såklart att vi aldrig lämnar varandra. We forever and always. Det kommer aldrig finnas något i hela världen som gör att vi kan glömma bort dig! Aldrig!"

Jag känner en tår rinna ner för kinden, av lycka såklart. Det är dem, det är dem vännerna jag har leteat efter i hela mitt liv, det är dem vännerna som jag vet aldrig skulle lämna mig. Men jag kan inte fatta att jag insåg det nu, när jag är död.

Vad som än händer kommer jag aldrig lämna er, mina kära älskade vänner! Jag älskar er föralltid! (True Story)!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Då var den här novellen slut! Hoppas ni gillade den och glöm inte rösta på vilken novell ni

vill ha nästa gång! Handlingar finns under!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Jag vet att jag inte har många läsare(knappt någon).. Så jag har funderat på ifall jag ska lägga ner bloggen. Jag kommer ha kvar den men jag kommer sluta skriva, och så en dag kankse jag kommer tillbaka till den! Ha det bra! :) x ...

Ayla Jag öppnar ögonen och ser mig omkring, jag är i mitten av skogen och bredvid mig ser jag Sam. Sam?! Vad har jag gjort? Varför är jag här?!Sam öppnar ögonen och ger mig ett halvt leende. "What have I done?" frågar jag och kan verkligen inte ...

Jag vaknar morgonen därpå och reser mig upp ur sängen och går ner till köket där Michael står. Jag sätter mig ner och han slänger en blodbank till mig.  "Here you go" säger han och jag blänger på honom.  "Just one? Are you crazy?!" utbrister jag ...

Rubriken säger allt! Nu är min dator fixad och jag ska försöka fortsätta skriva, men ni får ju gärna peppa med lite kommentarer ifall ni vill! :) x ...

Nu är det ju såklart så att datorn är typ död så det går inte att logga in på bloggplatsen, yay... Ska försöka mitt bästa att skriva på min storasysters dator men hon använder den rätt ofta så vi får se hur det går, jag vet dock inte när nästa kapit...