Jag vaknar morgonen därpå och reser mig upp ur sängen och går ner till köket där Michael står. Jag sätter mig ner och han slänger en blodbank till mig.

 "Here you go" säger han och jag blänger på honom.

 "Just one? Are you crazy?!" utbrister jag och han suckar.

 "Matt, you need to controle your self. If you drink more than one bloodbank each morning you will lose controle and start killing inoccent people"

 "But I can handle my self!"

 "Matt, listen to me" säger han strängt och jag suckar.
Michael var min handledare som ska se till att jag inte gör något dumt på mitt uppdrag.

Jag dricker snabbt upp blodet och njuter av smaken.

Jag går upp för trappan och hör röster utanför fönstret så jag tittar snabbt ut och ser att skolbussen är här. Så jag gör mig snabbt i ordning och när jag menar snabbt så menar jag med sån där super snabb fart som bara vampyrer kan ha.

Jag går in i bussen och ser Ayla sitta lite själv, så jag går fram till henne och hon tittar upp på mig.

 "Can I sit here?" frågar jag och hon nickar.

Ayla

Jag sitter helt själv på en plats som är lite borta från dem andra eftersom Ariana är sjuk. Plötsligt ser jag Matt stå bredvid platserna och jag tittar upp och ler.

 "Can I sit here?" frågar han och jag nickar.

 "I'm Ayla"
 "I'm Matt" säger han och jag nickar.

 "Yeah I know, you talked in history class without permision"

 "Haha well I am that kind of person" jag ler lite till svar och tar ett djupt andetag innan jag fortsätter prata.

 "So... you know about vampires and warewolfs, are you like a fan or something?" han stelnar till och jag tittar undrande på honom.

 "Yeah, soemthing like that. My grandpa had like hundreds of books with vampires, warewolfs, hybrids, witches and stuff like that"

Bussen stannar och vi börjar gå mot skåpen men jag känner hur jag helt plötsligt faller till marken och alla i korridorren börjar skratta, alla utom Matt.

 "Oh I'm so sorry rich girl. I didn't see you!" säger killen som verkar ha fält krokben på mig. Jag reser mig snabbt upp och slår till honom hårt på kinden och det blir knäpptyst i korridorren.

Jag vet att jag inte borde ha gjort det men det blev som en reaktion. Det är verkligen inte bra att bråka med killar som honom, och ifall jag bara hade tänkt till så skulle jag inte ha gjort det. Det gick ett rykte en gång att en annan tjej råkat gå in i honom i matsalen och all hennes mat hälldes över honom. Hon kom aldrig mer till skolan, vissa säger att han mördade henne andra säger att han våldtog henne, men ingen vet.

 "I'm sorry... it wasn't with purpose, it was just like a reaction" säger jag och börjar plocka upp mina saker från golvet men han sparkar mig hårt i magen och vissa runt omkring skriker till.

 "Shut up! I know exacly what you did and I won't forget it!" skriker han och tänker sparka mig igen men något stoppar honom, Matt.

 "I think that is enough" säger han lungt, precis som i lördags.

 "And who are you to talk" ryter killen som jag chansar på heter typ, Nick eller något.

 "No one special, but back of and I won't hurt you"

 "Ha! You, hurt me?! I can't even believe those words a second!"

 "We'll see about that" säger Matt och efter det så hjälper han mig upp och vi går till lektionen.

Skoldagen går ganska snabbt och när skolan slutar så säger Matt att han ska göra ett par saker, så jag sätter mig själv i bussen och han stannar kvar i skolan.
När bussen stannar vis närmaste hållplats till skogen går jag av och börjar springa till min och Sams mötesplats.

 "Sam?! Sam where are you?!" säger jag och han kommer fram bland ett par buskar. Jag springer snabbt fram till honom och han möter mig i en lång kyss.
Jag vet inte varför jag inte går bort från honom, det känns bara tryggt att vara där med Sam och det känns som om allt kommer ändra sig. På både bra och dåliga sätt.

Matt

När bussen har åkt iväg så springer jag dit där jag vet att han Nick är. När jag kommer fram står han och hans vänner där och röker.
 "Nick, it's the guy from before" viskar en kille till Nick så lågt att ett människo öra inte kan förstå vad han säger.

 "I know that stuipid!" ryter Nick och puttar undan killen. "So you came" flinar han mot mig.

 "Yes. And you know why" Nick börjar skratta åt mitt svar och börjar gå mot mig. Men så klumpig som han är så snubblar han på något osyligt och skrapar han upp handfltorna och knäna och blod börjar rinna.
Jag tittar på det men vänder snabbt bort blicken fast det är försent, jag har redan förlorat kontrollen. Fan fan fan!
 "Run!" säger jag till han och hans vänner men de tittar på mig oförstående, de skulle ändå inte hinna ifall de börjar springa nu.
Jag tittar tillbaka på Nick och mina ögon blir snabbt blodsprängda, han reser sig upp för att börja springa men han är för långsam och jag står framför honom. Jag drar honom mot mig och biter upp hans hals och han faller död till marken, jag gör exakt samma sak med de tre andra.
Jag tittar runt när alla är döda och får tårar i ögonen, det var 200 år sedan jag dödade eller skadade en människa.
 "What have I done?!" nästan skriker jag och springer därifrån innan någon kommer.
Vad ska jag göra? De högsta vampyrerna kommer döda mig och någon annan får mitt uppdrag, jag kommer försvinna från allas minne och det kommer inte finnas ett enda minne blott av killen Matt Roberts som låtssas vara 17 år men egentligen är en vampyr som är egentligen är 283 år gammal och föddes år 1730.

Flashback

Det var en kall vinterkväll i den lilla byn Viculus. Min familj hade huset närmast skogen eftersom alla var rädda för att ha det huset.

Vi satt framför elden när någon knackade på dörren, min mamma gick för att öppna och efter en liten stund så hörde jag, min bror och pappa ett skrik från mamma. Någon kom sakta in till vardagsrummet där vi satt, det var grannflickan Kimberlie som är i min ålder och hade varit borta sedan sommaren började men då stog hon där med blodsprängda ögon och mammas blod på läpparna.

 "Get away from us demon!" skrek pappa och sprang mot henne och hon stod bara där och när pappa var tillräckligt nära så slet hon huvudet av honom. Hon gjorde samma sak med min yngre bror som bara var 10 år. Hon gick mot mig och tittade på mig.

 "Dear Matt. Do you believe me now, that vampires exist? I became this creature just because to show you that they exist! And now you're gonna live in this darkness as a vampire and sometime in the future we will meet again!

Nutid

Hon gav mig hennes blod för att sen döda mig, jag vaknade upp några dagar senare och drack mit brors blod och därför är jag vem jag är idag. Jag har inte sett henne sedan den dagen och jag hoppas att jag aldrig får göra det.
 "Excuse me?" säger någon bakom mig och jag vänder mig om. Där står en polis och en liten flicka runt 10 år och gråter.

 "Yes?" säger jag och tittar på den allvarliga polisen.

 "Are you Matt Roberts?"

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är igång! Så vad tycker ni? Vad tror ni polisen vill? Kommentera gärna vad
ni tycker och vad ni tror ska hända! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Jag vet att jag inte har många läsare(knappt någon).. Så jag har funderat på ifall jag ska lägga ner bloggen. Jag kommer ha kvar den men jag kommer sluta skriva, och så en dag kankse jag kommer tillbaka till den! Ha det bra! :) x ...

Ayla Jag öppnar ögonen och ser mig omkring, jag är i mitten av skogen och bredvid mig ser jag Sam. Sam?! Vad har jag gjort? Varför är jag här?!Sam öppnar ögonen och ger mig ett halvt leende. "What have I done?" frågar jag och kan verkligen inte ...

Rubriken säger allt! Nu är min dator fixad och jag ska försöka fortsätta skriva, men ni får ju gärna peppa med lite kommentarer ifall ni vill! :) x ...

Nu är det ju såklart så att datorn är typ död så det går inte att logga in på bloggplatsen, yay... Ska försöka mitt bästa att skriva på min storasysters dator men hon använder den rätt ofta så vi får se hur det går, jag vet dock inte när nästa kapit...

Okej jag har bestämt att jag inte kommer bry mig om kommentarer eftersom jag inte får några. Jag skriver inte för att höra vad andra tycker om mitt skrivande, jag skriver för att jag tycker det är kul. Såklart jag blir glad ifall någon kommentera...