Ayla

Jag öppnar ögonen och ser mig omkring, jag är i mitten av skogen och bredvid mig ser jag Sam. Sam?! Vad har jag gjort? Varför är jag här?!
Sam öppnar ögonen och ger mig ett halvt leende.
 "What have I done?" frågar jag och kan verkligen inte minnas en enda grej.
 "We did that..." säger han och jag tittar chockat på honom.
 "But how can't I remember?!" utbrister jag och han reser sig upp och tittar på mig.
 "I have no idea"

Sam

Jag har gjort mitt uppdrag fel, jag skulle döda henne. Inte bli kär i henne. Hon måste glömma allt som har hänt. Jag tittar henne djupt i ögonen.
 "You will forget that we've ever met, if someone asks you if you know me you will just answer that I know your brother and we two have talked a couple of times. I'm so sorry Ayla but this is for the best and one day in the future we will hopefully meet again" jag kysser henne löst på pannan och slår henne hårt men inteför hårt på tinningen så att hon faller medvetslös på den grönbruna mossan.

Matt

Vi har suttit flera timmar i ett litet rum på polisstationen.
 "So you are telling me that you know this four people and you saw some kind of animal suddenly came out of nowhere and bit up their necks? Is that what you're telling me?" säger polisen
 "Yes sir, that's exactly what I'm telling you" poisen nickar och han reser sig upp
 "Then you're free to go"
Jag lämnar polisstationen med en suck, det var nära att jag skulle bli övslöjad.
Jag tittar runt och ser en gammal man, jag känner igen honom. En av De Äldre, alltså de första vampyrerna. Vad gör han här? Är han här för att döda mig? Jag går försiktigt fram mot honom och han tittar upp på mig, det är Lucifer den äldsta av De Äldre.
 "Hello Matt, it's so wonderful to see you again" säger han och jag bugar försiktigt mot honom för att visa respekt. "Come with me Matt" fortsätter han och börjar gå längs vägen. Jag säger inte så mycket utan gör istället mig redo för döden. Det är nog dags nu, jag har levt länge men ändå, jag vill leva längre för att lära känna Ayla.
Plötsligt stannar Lucifer och tittar på mig och puttar mig löst men han är den starkaste vampyren så jag flyger flera meter bakåt och landar hårt på en sten någonstans i skogen. Jag reser mig upp och tittar där Lucifer står.
 "What is it that you want?" frågar jag med en inte så stadig röst
 "You failed an easy mission, your bloodturst made you fail the mission. I can no longer let you have this mission" jag stenar till, det är så här jag kommer dö.
 "So are you going to kill me now?"
 "No, I will give you a new one, and the people who comes in your way you will kill"
 "In my way for what?" säger jag förvånat

 "Killing Ayla Chalmers"

Ayla

Jag vaknar upp och upptäcker att jag är i mitt rum. Vad har hänt? Hur kom jag hit? Jag reser mig sakta upp och går runt i huset för att försöka komma på vad som har hänt. Jag känner försiktigt på bakhuvudet, det gör ont. Då kommer jag ihåg, det var någon som vattnade sina växter och jag halkade där vattnet var och slog i bakhuvudet. Dock var det inte så farligt så jag fick komma hem.

Det börjar ringa på dörren och jag går dit och öppnar dörren.

 "Hi" säger jag till Matt som står där utanför.

 "Hey, can I come in?" frågar han och jag flyttar på mig som en gest att han får gå in. Vi sätter oss i soffan och sen blir det en rätt så pinsam tystnad.
 "So why aren't you in school?" säger jag och tittar på honom.

 "Well, I didn't feel so well so I decided to stay home and then I heard that you wasn't in school either so I wanted to see if you were okay" säger han och det ända jag tänker på är gulligt. Jag börjar klia mig i bakhuvudet och det känns som det är något som börjar rinna.

 "Ehm... Matt?"

 "Yes?"

 "Can you check if I'm bleeding?" han tvekar först men tittar försiktigt på mitt bakhuvud. Han tar ett djupt andetag och jag känner hur han stelnar till.

 "Yes you are..."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt att det dröjde! Men skolan och plugget kommer alltid först.
Tack för kommentarerna på förra kapitlet! Kommentera gärna ifall ni vill! x

Jag vaknar morgonen därpå och reser mig upp ur sängen och går ner till köket där Michael står. Jag sätter mig ner och han slänger en blodbank till mig.

 "Here you go" säger han och jag blänger på honom.

 "Just one? Are you crazy?!" utbrister jag och han suckar.

 "Matt, you need to controle your self. If you drink more than one bloodbank each morning you will lose controle and start killing inoccent people"

 "But I can handle my self!"

 "Matt, listen to me" säger han strängt och jag suckar.
Michael var min handledare som ska se till att jag inte gör något dumt på mitt uppdrag.

Jag dricker snabbt upp blodet och njuter av smaken.

Jag går upp för trappan och hör röster utanför fönstret så jag tittar snabbt ut och ser att skolbussen är här. Så jag gör mig snabbt i ordning och när jag menar snabbt så menar jag med sån där super snabb fart som bara vampyrer kan ha.

Jag går in i bussen och ser Ayla sitta lite själv, så jag går fram till henne och hon tittar upp på mig.

 "Can I sit here?" frågar jag och hon nickar.

Ayla

Jag sitter helt själv på en plats som är lite borta från dem andra eftersom Ariana är sjuk. Plötsligt ser jag Matt stå bredvid platserna och jag tittar upp och ler.

 "Can I sit here?" frågar han och jag nickar.

 "I'm Ayla"
 "I'm Matt" säger han och jag nickar.

 "Yeah I know, you talked in history class without permision"

 "Haha well I am that kind of person" jag ler lite till svar och tar ett djupt andetag innan jag fortsätter prata.

 "So... you know about vampires and warewolfs, are you like a fan or something?" han stelnar till och jag tittar undrande på honom.

 "Yeah, soemthing like that. My grandpa had like hundreds of books with vampires, warewolfs, hybrids, witches and stuff like that"

Bussen stannar och vi börjar gå mot skåpen men jag känner hur jag helt plötsligt faller till marken och alla i korridorren börjar skratta, alla utom Matt.

 "Oh I'm so sorry rich girl. I didn't see you!" säger killen som verkar ha fält krokben på mig. Jag reser mig snabbt upp och slår till honom hårt på kinden och det blir knäpptyst i korridorren.

Jag vet att jag inte borde ha gjort det men det blev som en reaktion. Det är verkligen inte bra att bråka med killar som honom, och ifall jag bara hade tänkt till så skulle jag inte ha gjort det. Det gick ett rykte en gång att en annan tjej råkat gå in i honom i matsalen och all hennes mat hälldes över honom. Hon kom aldrig mer till skolan, vissa säger att han mördade henne andra säger att han våldtog henne, men ingen vet.

 "I'm sorry... it wasn't with purpose, it was just like a reaction" säger jag och börjar plocka upp mina saker från golvet men han sparkar mig hårt i magen och vissa runt omkring skriker till.

 "Shut up! I know exacly what you did and I won't forget it!" skriker han och tänker sparka mig igen men något stoppar honom, Matt.

 "I think that is enough" säger han lungt, precis som i lördags.

 "And who are you to talk" ryter killen som jag chansar på heter typ, Nick eller något.

 "No one special, but back of and I won't hurt you"

 "Ha! You, hurt me?! I can't even believe those words a second!"

 "We'll see about that" säger Matt och efter det så hjälper han mig upp och vi går till lektionen.

Skoldagen går ganska snabbt och när skolan slutar så säger Matt att han ska göra ett par saker, så jag sätter mig själv i bussen och han stannar kvar i skolan.
När bussen stannar vis närmaste hållplats till skogen går jag av och börjar springa till min och Sams mötesplats.

 "Sam?! Sam where are you?!" säger jag och han kommer fram bland ett par buskar. Jag springer snabbt fram till honom och han möter mig i en lång kyss.
Jag vet inte varför jag inte går bort från honom, det känns bara tryggt att vara där med Sam och det känns som om allt kommer ändra sig. På både bra och dåliga sätt.

Matt

När bussen har åkt iväg så springer jag dit där jag vet att han Nick är. När jag kommer fram står han och hans vänner där och röker.
 "Nick, it's the guy from before" viskar en kille till Nick så lågt att ett människo öra inte kan förstå vad han säger.

 "I know that stuipid!" ryter Nick och puttar undan killen. "So you came" flinar han mot mig.

 "Yes. And you know why" Nick börjar skratta åt mitt svar och börjar gå mot mig. Men så klumpig som han är så snubblar han på något osyligt och skrapar han upp handfltorna och knäna och blod börjar rinna.
Jag tittar på det men vänder snabbt bort blicken fast det är försent, jag har redan förlorat kontrollen. Fan fan fan!
 "Run!" säger jag till han och hans vänner men de tittar på mig oförstående, de skulle ändå inte hinna ifall de börjar springa nu.
Jag tittar tillbaka på Nick och mina ögon blir snabbt blodsprängda, han reser sig upp för att börja springa men han är för långsam och jag står framför honom. Jag drar honom mot mig och biter upp hans hals och han faller död till marken, jag gör exakt samma sak med de tre andra.
Jag tittar runt när alla är döda och får tårar i ögonen, det var 200 år sedan jag dödade eller skadade en människa.
 "What have I done?!" nästan skriker jag och springer därifrån innan någon kommer.
Vad ska jag göra? De högsta vampyrerna kommer döda mig och någon annan får mitt uppdrag, jag kommer försvinna från allas minne och det kommer inte finnas ett enda minne blott av killen Matt Roberts som låtssas vara 17 år men egentligen är en vampyr som är egentligen är 283 år gammal och föddes år 1730.

Flashback

Det var en kall vinterkväll i den lilla byn Viculus. Min familj hade huset närmast skogen eftersom alla var rädda för att ha det huset.

Vi satt framför elden när någon knackade på dörren, min mamma gick för att öppna och efter en liten stund så hörde jag, min bror och pappa ett skrik från mamma. Någon kom sakta in till vardagsrummet där vi satt, det var grannflickan Kimberlie som är i min ålder och hade varit borta sedan sommaren började men då stog hon där med blodsprängda ögon och mammas blod på läpparna.

 "Get away from us demon!" skrek pappa och sprang mot henne och hon stod bara där och när pappa var tillräckligt nära så slet hon huvudet av honom. Hon gjorde samma sak med min yngre bror som bara var 10 år. Hon gick mot mig och tittade på mig.

 "Dear Matt. Do you believe me now, that vampires exist? I became this creature just because to show you that they exist! And now you're gonna live in this darkness as a vampire and sometime in the future we will meet again!

Nutid

Hon gav mig hennes blod för att sen döda mig, jag vaknade upp några dagar senare och drack mit brors blod och därför är jag vem jag är idag. Jag har inte sett henne sedan den dagen och jag hoppas att jag aldrig får göra det.
 "Excuse me?" säger någon bakom mig och jag vänder mig om. Där står en polis och en liten flicka runt 10 år och gråter.

 "Yes?" säger jag och tittar på den allvarliga polisen.

 "Are you Matt Roberts?"

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är igång! Så vad tycker ni? Vad tror ni polisen vill? Kommentera gärna vad
ni tycker och vad ni tror ska hända! :)

 "Ayla, wake up. it's time for school" säger Jeremey och skakar mig försiktigt på midjan och jag stönar högt. Han tittar på mig och drar försiktigt av täcket och drar upp mitt linne lite och drar efter andan.

 "Ayla what the hell happend?! How did you cut yourself?!" det är nu jag reagerar. Jag reser mig upp ur sängen och stirrar på honom.

 "Oh, ehm... that's nothing" mumlar jag och han blänger argt på mig.

 "Don't lie to me, Ay. Tell me, what happend" jag tänker snabbt ut en lögn och tittar på honom.

 "Well, yesterday me and Ariana walked in the forest and we walked through some shrubs(buskar) and I cut my self really bad" säger jag snabbt och han nickar.

 "Fine. Get dressed, breakfast is ready" jag nickar och han går ut ur rummet.

Jag tar snabbt på mig en gul oversize tröja och ett par svarta tajta byxor.

När bussen kommer fram till skolan suckar jag och är påväg att gå innanför porten när jag hör någon ropa på mig.
Jag vänder mig om och ser Ariana komma springandes till mig. Hon kommer fram med utsträckta armar och jag kramar henne.

 "I'm sorry, I should have called you yesterday but I got some problems on the way" säger jag och vi går till våra skåp.

 "Of course you were. You talked to one of the hottest guys in college, Sam Davids!" säger hon och jag nickar. Jag har aldrig tänkt mig Sam som snygg, jag har bara försökt hålla mig undan från honom så mycket som möjligt.

Jag blir tvungen att spela med, säga att Sam och jag är vänner. Även ifall det betyder att jag måste ljuga för min bästa vän.

 "Hello, earth calling to Ayla. Wake up!" säger hon och jag vaknar upp ur mina tankar.

 "Yeah what?" säger jag och hon suckar och tittar på mig. Nej, inte på mig. Någon bakom mig. Jga vänder mig om och följer hennes blick och hör henne säga:

 "Hot guy comming" jag skrattar lite innan jag ser vem det är. Först trodde jag att det skulle vara Sam men nej, det är den mystiska killen från lördags.

 "I have never seen him here before"

 "He's new" mumlar hon och jag nickar. Vem börjar på en ny skola när det bara är ett år kvar?

Det ringer in och vi går in i klassrummet och sätter oss ner, som vanligt så börjar vi med Historia först.

Jag lyssnar lite halvdant och resten av mig är kopplat till något annat, något som är värre än skolan. Jag menar, vad finns värre än skolan? Jo, det finns bara ett svar: Sam Davids.

 "Miss Chalmers?" frågar min lärare och jag rycker till

 "What?" säger jag förvånat och vissa skrattar men min lärare George bara skakar på huvudet.

 "I said: what is the name of the mixture of a vampire and a warewolf, that people many years ago believed in?" jag tänker lite snabbt men kommer på inte på det. Jag tänker precis säga att jag inte vet när den mystiska killen börjar prata.

 "Hybrid, sir" säger han och George nickar.

 "Thanks you mr?"
 "Roberts, Matt Roberts" svarar han

 "Oh you're new here right?"

 "Yes... sir"

 "Oh okay, but in your other school they must have teached you that you raise your hand before you say something"

 "I'm sorry sir, it won't happen again" precis när killen som verkar heta Matt säger det ringer det ut och vi tar våra grejer och går ut.

 "Miss Chalmers?" jag vänder mig om och tittar på George.

 "Yes?"
 "Can I talk to you for a minute?" jag nickar och efter att alla har gått ut så sätter jag mig ner och han börjar prata. "You didn't listen on the lesson today. Why, you have never been like this before?"
 "I'm sorry, it was just this time. It won't happen again" säger jag och han nickar.

 "Good, I trust you. Now of you go" säger han och jag går ut ur klassrummet.

 "I'm home!" ropar jag. Inget svar. Just det, Jeremey har åkt till Washington, då har man huset själv. Då slår det mig. Fan jag måste till Sam! Jag springer ut ur huset och börjar springa mot skogen. När jag kommer fram står han där framför mig medans jag flåsar, han tittar snabbt på klockan.

 "10 minutes late, not good for a start" säger han och tar fram sin kniv.

 "Please, I promise it won't happen again if you spare me this time" säger jag och känner tårarna rinna ner för kinderna.

 "Shut up slut, I do what I want whenever I want"

 "B...b...but... please... it won't happen again" stammar jag och han suckar.

 "Just this once, but if you ever do it again, I won't spare you" jag nickar snabbt och tårkar bort tårarna. Han skrattar åt mig och jag kan inte låta bli att le lite. Det är rätt gulligt på något sätt.

 "Don't you have school?" säger jag efter en stund.

 "No, I got expelled"
 "Why?" jag vill egentligen inte veta men jag frågar ändå.

 "Because I raped a girl at the toilet" han gjorde vaddå?! Jag känner hur håret reser sig upp i nacken och hur stel jag blir. "I'm just kidding. I broke in to the school when it was closed" skrattar han och jag pustar ut.

Jag känner en stor lättnad och en ännu större lättnad när han säger att det är dags att gå.

Jag vet inte varför men vi börjar prata om allt och inget och efter en stund så tittar han på mig.

 "Does that wound hurt?" jag tänker lite och känner på såret.

 "Not that much. Just if I tuch it" han nickar och sen är vi vid mitt hus.

 "Well... I guess I see you tomorrow" säger han och ler

 "Yeah... see you tomorrow" jag går in i huset och stänger dörren efter mig.

Varför är Sam så snäll helt plötsligt? Eller är det bara jag som inbilar mig? Man brukar väl höra det man vill höra och se det man vill se? Eller?

Matt

Jag ser helatiden hur dem går bredvid varandra och pratar. Ifall hon bara visste...

Egentligen vill jag bara gå fram dit och slå till honom. Suga ut all hans blod, men nej, det tänker jag inte göra. Jag måste kontrollera mig ifall jag vill lära känna henne. Jag måste skydda Ayla, vad som än händer.

Jag tänker inte låta någon skada henne än vad personer redan har gjort. Det var mitt uppdrag ända sedan hon föddes. Alla vampyrer har något uppdrag, vissa har att förstöra andra har att skydda.

Mitt uppdrag blev enkelt: Protect Ayla Chalmers with your life and don't let any feelings come in the way

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, kapitel 3 är ute! Kommentera gärna! x

Jag vaknar dagen därpå och tittar runt i rummet och får en flashback av allt som hände igår. Dock har jag inte berättat för Jeremey, han skulle bara råka ut för bråk eftersom han känner dem där killarna. Eller för att vara exakt så är han jätte bra vän med Sam och dem.

 "Ayla, the clock is 11 am, get up and eat some breakfast, some of my friends are here" hör jag Jeremey säga från andra sidan av dörren.

 "Comming" mumlar jag och reser mig upp. Jag byter snabbt om till ett vitt spets linne och ett par slitna jeans shorts och borstar snabbt igenom mitt hår för att sedan springa ner och äta frukost.

Jag tar fram flingpaketet och mjölkpaketet. Jag sätter mig ner vid bordet utan att märka att någon är där.

 "Ayla, this is my friends" säger Jeremey som sitter framför mig vid det stora matbordet.

Jag tittar snabbt upp och tar ett djupt andetag. Det är dem.

 "Hi Ayla, I think we met you yesterday, right?" säger Sam och jag nickar fösiktigt. Fan fan fan! "I thought it was really fun" han flinar mot mig och jag blänger på honom.

 "Well, I wouldn't call that fun" säger jag och nu är det han som blänger på mig.

 "So guys... shall we go?" frågar Jeremey dem andra som nickar instämmande. Jag reser mig också upp för att jag är klar. När jag går in i köket så hör jag någon bakom mig så jag vänder mig snabbt om.

 "Sam..." säger jag med både rädsla och ilska i rösten. Han börjar gå mot mig och jag backar men stöter snabbt emot köksbänken. Han är så nära nu att jag kan känna hans andedräkt.

 "If you ever tell Jeremey or anyone else what happend yesterday I swear to God that I will hurt you" med dem orden lämnar han huset med dem andra och sen blir det tyst.

Han menade verkligen det där han sa för ett par timmar sedan. Ifall jag skulle berätta för någon skulle han slå ijhäl mig. Han ljög verkligen inte.
Jag har suttit och tänk på vad Sam sa sedan dem gick från huset och det var flera timmar sedan.

 "What am I gonna do..." tänker jag högt. Jag hör hur min mobil ringer och jag tar snabbt upp den och ser vem det är som ringer Ariana

Jag svara snabbt "Hi Ariana!" skriker jag och kan höra henne skratta i andra änden. Ariana är min bästa vän, vi har varit vänner sen vi var små och då menar jag väldigt små.

 "Hey Ayla! Are you up to something today or should we go out to the city?" frågar hon och jag svarar att jag kommer till hennev om 5 sen lägger vi på.

Jag springer till hallen och tar på mig mina Converse och börjar sen springa till Arianas hus som är ett par minuter bort.

Vi sitter nu på StarBucks efter att ha haft en lång shoppingrunda. Vi köppte massor av grejer eftersom båda älskar att shoppa.

 "Hey Ariana, can you sleep at my house tonight? Jeremeys friends are gonna be there and I don't like them at all" säger jag och hon lyser upp.

 "Of course I can! But what about your parents? Aren't they home?"
 "No, they will be in Africa for a while. Like always" säger jag och hon nickar. För att vara ärlig så känner jag knappt mina föräldrar. Dem åker alltid utomlands för att göra något med sitt jobb. Pappa äger flera företag och mamma är högsta chefen för flera högskolor i världen. Så i själva verket får jag nästan aldrig träffa dem.

När vi går ut ur cafeterian efter ett tag skiner solen väldigt starkt så jag tar snabbt på mig mina RayBan pilotglasögon.

 "So why don't you like Jeremeys friends?" frågar Ariana efter ett tag och jag stannar upp.
Jag vill så gärna berätta för henne men kommer snabbt ihåg att hennes pappa är polis.

 "I can't tell you" säger jag och hon lägger en hand på min axel.

 "Of course you can, I won't tell anyone"

 "I can't he will kill me!" nästan skriker jag och hon tittar med stora ögon på mig.

 "What? Who?" jag är påväg att berätta när jag hör en bekant röst.

 "Well look who's here. Isn't it Jeremey's sister?" jag vänder mig snabbt om och möter Sam's blåa ögon. "Can we please talk alone for a minute?" frågar han och jag nickar försiktigt.

Jag säger till Ariana att hon kan gå hem och att jag kommer efter. Sam leder mig bort från staden till en skog och stanar efter ett tag.

 "Wat do you want?" frågar jag kaxigt även ifall jag inte är det. Och jag känner dirket efter det ett slag mot magen och jag faller till marken. Han tar sin ett steg och ställer sig på min mage och tittar ilsket på mig.

 "I told you to not tell anyone!" ryter han och spottar på mig. Han trycker fötterna hårdare mot min mage och jag får svårt att andas.

 "I didn't! I swear, I didn't tell her anything!"
 "You said: He will kill me! How do you explain that?!"

 "I'm sorry, it won't happen again I promise" snyfter jag och han tittar på mig och tar sedan fram en fickkniv.

 "Let's play a game. Every day you will come to this place after school and every time each minute you come late I will cut you with this knife and every time you mess it up for me or I think you tell anyone about what's going on I will cut you deeper. Do you understand?" säger han och jag nickar snabbt.
Han lutar sig över mig och drar försiktigt upp min tröja en bit och skär mig försiktigt i midjan och jag stönar lågt.

 "Just so you remember" säger han och drar upp mig från marken. Han borstar snabbt av allt smuts på mig och tårkar bort blodet från såret. "Done, now let me drive you home" jag vill egentligen säga nej men tvingar mig själv till att nicka.

När vi är frame vid huset och jag går ut ur bilen tar han min handled och jag tittar på honom.
 "Remember, each day after school and on holidays you will be there at 3 pm, alright?" säger han och jag nickar. "Good, now go" säger han och slår mig på rumpan sen åker han iväg.

Jag går snabbt in i huset och springer upp till mitt rum. Jag springer fram och tittar mig i helspegeln och tittar på såret. Det gör ont, men jag vet att jag kommer få det svårare i framtiden. Sam kommer alltid att vara där, skära mig och misshandla mig medans jag inte kommer säga ett ord till någon.
Men ändå, i skolan måste jag vara den där normala tjejen även ifall jag har rika föräldrar och även ifall jag kommer vara Sams lilla leksak. För det här året är mitt sista år innan College, jag måste lyckas. Vad som än händer.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så! Andra kapitlet ute! Vad tycker ni? Är den bra hittils eller ska jag byta?
Kommentera please! x

Hej, jag heter Ayla Chalmers. Jag är 17 år och går sista året i High School. Jag har inte precis något spännande liv, går i skolan som vanligt folk och ja, jag är den personen som är "normal" i skolan. Sköter mina studier på rätt sätt och får bra betyg varje gång.

Men det händer en grej som förändrar hela mitt liv föralltid.
Det här är min berättelse - Forever Is A Long Time

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 "Wake up, Ayla! Wake up! You're gonna be late for school!" hör jag min 19 - åriga storebror Jeremy ropa medans han skakar om mig.
Jag reser mig snabbt upp och tittar på mobilen: 8:30 am Saturday

Jag blänger ilsket på Jermey och slänger min kudde på honom.
 "That's not fair! I hate you!" fräser jag och gömmer mig under täcket för att försöka somna om.
Jag känner hur han rycker av täcket och sen hur kallt vatten hälls över mig. Jag reser mig snabbt upp med ett skrik som kommer ur munnen.
 "Jeremey!" skriker jag medans hans skrattar. Jag börjar gå långsamt mot honom och han tittar på mig. "Want a hug?" frågar jag och springer efter honom i hela huset tills jag äntligen får tag i honom och kramar honom hårt.
Jeremey var mer än en bror till mig, han var en av mina bästa vänner och jag kan berätta allt för honom.
Efter ett tag går jag upp till mitt rum och tar en varm dusch och byter sen om till ett par vita shorts med nitar och ett rosa linne med texten: LUCKY. Jag platar mitt rödbruna hår och springer ner till köket där Jeremey står och gör en äggomelett.
Vi sätter oss ner och äter under tystnad.
 "When are you going to Washington?" frågar jag efter en stund.
 "Next week"
 "How long?"
 "A month" jag nickar till svar och sen blir det tyst igen.
När jag har ätit klart ställer jag tallriken i disken och går till hallen där jag knyter mina vita Converse.
 "I'm going out for a couple of hours!" ropar jag och stänger dörren.
Jag tar ett djupt andetag av den friska luften och börjar gå mot den gamla skolgården. Det var en varm dag i April, kanske 30 grader eller nåt.

Jag tar snabbt upp mina headset och min iPhone 4s och sätter snabbt på Justin Biebers album Believe, även ifall den kom ut förra året 2012 så kan jag inte sluta lyssna på den.

När jag kommer fram till skolgården går jag till en fotbollsplan där några killar i 19 - årsåldern håller på att lira lite. Jag sätter mig vid en bänk och tittar på och efter en stund står dem 5 killarna bredvid varandra och pratar och tittar på mig då och då.

Jag tar upp mobilen och går in på twitter för att... bara göra det.

 "Hi" hör jag någon säga och jag tittar upp, där står dem 5 killarna som stog och spelade fotboll.

 "Hi?" säger jag och återgår till mobilvärlden.

Dem sätter sig bredvid mig på bänken och jag reser mig upp men någon tar ett hårt grepp om min handled. Jag vänder mig om och ser att det är killen med blåa ögon, solbränd hy och brunblont hår. Håret kan man inte precis kalla taggigt men typ nåt åt det hållet (http://www.google.se/imgres?hl=sv&biw=1366&bih=566&tbm=isch&tbnid=rQaMXVS5XIYoZM:&imgrefurl=http://evelinamathildalundberg.blogg.se/category/osorterat-gamla-inlagg-33.html&docid=Gqh1u0X0bO1HCM&imgurl=http://evelinamathildalundberg.blogg.se/images/2010/25986_1221313326_104331121.jpg&w=400&h=299&ei=W9E3UNyRBOTf4QS3yoDAAQ&zoom=1&iact=hc&vpx=349&vpy=137&dur=1343&hovh=194&hovw=260&tx=144&ty=108&sig=101164134608854831255&page=1&tbnh=114&tbnw=152&start=0&ndsp=26&ved=1t:429,r:2,s:0,i:74)

 "Why in such a hurry?" flinar han och hålle ett hårdare grepp om min handled, nu börjar jag bli rädd.
 "Please... leave me alone" min röst var knappast stadig längre.

 "Why would I leave such a beauty alone?" hans vänner skrattar åt honom "My name is Sam, and you?"
 "Ayla" svarar jag kort och försöker rycka min hand ur hans hårda grepp.

 "Ayla, what a beautiful name on a beautiful girl" Sam ställer sig upp och säpper min handled men sen kramar mig bakifrån. Han börjar försiktigt ta ner händena mot mina höfter och börjar smeka dem.

 "Leave me alone!" skriker jag och hans vänner skrattar ännu mer.

 "Hey! Didn't you hear what the girl said?" säger någon bakifrån. Sam släpper mig snabbt och vi vänder oss om.

Där står en kille i 17 eller 18 - årsåldern. Han har mörkbrunt hår (nästan svart) och havsblåa ögon. han är också rätt lång.

 "Oh yeah! And what are you gonna do about that?!" ryter Sam och killen börjar gå mot Sams håll.

 "Leave her alone and I promise I won't hurt you" han är inte arg eller nåt. Han har en lugn röst och stirrar på Sam.

 "No way" säger Sam argt och killen suckar.

 "You asked for it" säger han och slår Sam så han flyger kanske en meter bakåt. Han vänder sig mot Sams kompisar som står där och ser skraja ut. "You to?" frågar han dem men dem skakar snabbt på huvudet.

Han börjar gå mot mig och jag ler försiktigt.

 "Thanks, I guess"

 "You're welcome. Shall I take you home or can you handle it your self?"

 "Thank you, but I think I go alone" han nickar till svar och jag börjar gå bort från fotbollsplanen. Men då kommer jag på att jag inte fråga om hans namn. Så jag vänder mig om och börjar prata.

 "And by the way, what's..." börjar jag men inser att han inte är där längre. Jag tittar förvånat runt men fortsätter hemmåt. Vem var han? Hur kunde han försvinna så snabbt? Fler och fler frågor poppar upp i mitt huvudet men jag finner inte ett enda svar.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första kapitlet klart! Vad tycker ni? Kommentera gärna! x

Namn: Ayla Chalmers
Ålder: 17
Bor: New York City
Handling: Ayla är den där normala tjejen som inte vill ha för mycket uppmärksamhet. Men när den mystiska killen Matt Roberts börjar i hennes skola förändras allt. Ja, dem blir ju såklart kära i varandra. Men det finns bara ett problem, Matt kan leva för evigt ocht det kan inte Ayla...