Hej, jag heter Ayla Chalmers. Jag är 17 år och går sista året i High School. Jag har inte precis något spännande liv, går i skolan som vanligt folk och ja, jag är den personen som är "normal" i skolan. Sköter mina studier på rätt sätt och får bra betyg varje gång.

Men det händer en grej som förändrar hela mitt liv föralltid.
Det här är min berättelse - Forever Is A Long Time

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 "Wake up, Ayla! Wake up! You're gonna be late for school!" hör jag min 19 - åriga storebror Jeremy ropa medans han skakar om mig.
Jag reser mig snabbt upp och tittar på mobilen: 8:30 am Saturday

Jag blänger ilsket på Jermey och slänger min kudde på honom.
 "That's not fair! I hate you!" fräser jag och gömmer mig under täcket för att försöka somna om.
Jag känner hur han rycker av täcket och sen hur kallt vatten hälls över mig. Jag reser mig snabbt upp med ett skrik som kommer ur munnen.
 "Jeremey!" skriker jag medans hans skrattar. Jag börjar gå långsamt mot honom och han tittar på mig. "Want a hug?" frågar jag och springer efter honom i hela huset tills jag äntligen får tag i honom och kramar honom hårt.
Jeremey var mer än en bror till mig, han var en av mina bästa vänner och jag kan berätta allt för honom.
Efter ett tag går jag upp till mitt rum och tar en varm dusch och byter sen om till ett par vita shorts med nitar och ett rosa linne med texten: LUCKY. Jag platar mitt rödbruna hår och springer ner till köket där Jeremey står och gör en äggomelett.
Vi sätter oss ner och äter under tystnad.
 "When are you going to Washington?" frågar jag efter en stund.
 "Next week"
 "How long?"
 "A month" jag nickar till svar och sen blir det tyst igen.
När jag har ätit klart ställer jag tallriken i disken och går till hallen där jag knyter mina vita Converse.
 "I'm going out for a couple of hours!" ropar jag och stänger dörren.
Jag tar ett djupt andetag av den friska luften och börjar gå mot den gamla skolgården. Det var en varm dag i April, kanske 30 grader eller nåt.

Jag tar snabbt upp mina headset och min iPhone 4s och sätter snabbt på Justin Biebers album Believe, även ifall den kom ut förra året 2012 så kan jag inte sluta lyssna på den.

När jag kommer fram till skolgården går jag till en fotbollsplan där några killar i 19 - årsåldern håller på att lira lite. Jag sätter mig vid en bänk och tittar på och efter en stund står dem 5 killarna bredvid varandra och pratar och tittar på mig då och då.

Jag tar upp mobilen och går in på twitter för att... bara göra det.

 "Hi" hör jag någon säga och jag tittar upp, där står dem 5 killarna som stog och spelade fotboll.

 "Hi?" säger jag och återgår till mobilvärlden.

Dem sätter sig bredvid mig på bänken och jag reser mig upp men någon tar ett hårt grepp om min handled. Jag vänder mig om och ser att det är killen med blåa ögon, solbränd hy och brunblont hår. Håret kan man inte precis kalla taggigt men typ nåt åt det hållet (http://www.google.se/imgres?hl=sv&biw=1366&bih=566&tbm=isch&tbnid=rQaMXVS5XIYoZM:&imgrefurl=http://evelinamathildalundberg.blogg.se/category/osorterat-gamla-inlagg-33.html&docid=Gqh1u0X0bO1HCM&imgurl=http://evelinamathildalundberg.blogg.se/images/2010/25986_1221313326_104331121.jpg&w=400&h=299&ei=W9E3UNyRBOTf4QS3yoDAAQ&zoom=1&iact=hc&vpx=349&vpy=137&dur=1343&hovh=194&hovw=260&tx=144&ty=108&sig=101164134608854831255&page=1&tbnh=114&tbnw=152&start=0&ndsp=26&ved=1t:429,r:2,s:0,i:74)

 "Why in such a hurry?" flinar han och hålle ett hårdare grepp om min handled, nu börjar jag bli rädd.
 "Please... leave me alone" min röst var knappast stadig längre.

 "Why would I leave such a beauty alone?" hans vänner skrattar åt honom "My name is Sam, and you?"
 "Ayla" svarar jag kort och försöker rycka min hand ur hans hårda grepp.

 "Ayla, what a beautiful name on a beautiful girl" Sam ställer sig upp och säpper min handled men sen kramar mig bakifrån. Han börjar försiktigt ta ner händena mot mina höfter och börjar smeka dem.

 "Leave me alone!" skriker jag och hans vänner skrattar ännu mer.

 "Hey! Didn't you hear what the girl said?" säger någon bakifrån. Sam släpper mig snabbt och vi vänder oss om.

Där står en kille i 17 eller 18 - årsåldern. Han har mörkbrunt hår (nästan svart) och havsblåa ögon. han är också rätt lång.

 "Oh yeah! And what are you gonna do about that?!" ryter Sam och killen börjar gå mot Sams håll.

 "Leave her alone and I promise I won't hurt you" han är inte arg eller nåt. Han har en lugn röst och stirrar på Sam.

 "No way" säger Sam argt och killen suckar.

 "You asked for it" säger han och slår Sam så han flyger kanske en meter bakåt. Han vänder sig mot Sams kompisar som står där och ser skraja ut. "You to?" frågar han dem men dem skakar snabbt på huvudet.

Han börjar gå mot mig och jag ler försiktigt.

 "Thanks, I guess"

 "You're welcome. Shall I take you home or can you handle it your self?"

 "Thank you, but I think I go alone" han nickar till svar och jag börjar gå bort från fotbollsplanen. Men då kommer jag på att jag inte fråga om hans namn. Så jag vänder mig om och börjar prata.

 "And by the way, what's..." börjar jag men inser att han inte är där längre. Jag tittar förvånat runt men fortsätter hemmåt. Vem var han? Hur kunde han försvinna så snabbt? Fler och fler frågor poppar upp i mitt huvudet men jag finner inte ett enda svar.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första kapitlet klart! Vad tycker ni? Kommentera gärna! x

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Jag vet att jag inte har många läsare(knappt någon).. Så jag har funderat på ifall jag ska lägga ner bloggen. Jag kommer ha kvar den men jag kommer sluta skriva, och så en dag kankse jag kommer tillbaka till den! Ha det bra! :) x ...

Ayla Jag öppnar ögonen och ser mig omkring, jag är i mitten av skogen och bredvid mig ser jag Sam. Sam?! Vad har jag gjort? Varför är jag här?!Sam öppnar ögonen och ger mig ett halvt leende. "What have I done?" frågar jag och kan verkligen inte ...

Jag vaknar morgonen därpå och reser mig upp ur sängen och går ner till köket där Michael står. Jag sätter mig ner och han slänger en blodbank till mig.  "Here you go" säger han och jag blänger på honom.  "Just one? Are you crazy?!" utbrister jag ...

Rubriken säger allt! Nu är min dator fixad och jag ska försöka fortsätta skriva, men ni får ju gärna peppa med lite kommentarer ifall ni vill! :) x ...

Nu är det ju såklart så att datorn är typ död så det går inte att logga in på bloggplatsen, yay... Ska försöka mitt bästa att skriva på min storasysters dator men hon använder den rätt ofta så vi får se hur det går, jag vet dock inte när nästa kapit...