"Ayla, wake up. it's time for school" säger Jeremey och skakar mig försiktigt på midjan och jag stönar högt. Han tittar på mig och drar försiktigt av täcket och drar upp mitt linne lite och drar efter andan.

 "Ayla what the hell happend?! How did you cut yourself?!" det är nu jag reagerar. Jag reser mig upp ur sängen och stirrar på honom.

 "Oh, ehm... that's nothing" mumlar jag och han blänger argt på mig.

 "Don't lie to me, Ay. Tell me, what happend" jag tänker snabbt ut en lögn och tittar på honom.

 "Well, yesterday me and Ariana walked in the forest and we walked through some shrubs(buskar) and I cut my self really bad" säger jag snabbt och han nickar.

 "Fine. Get dressed, breakfast is ready" jag nickar och han går ut ur rummet.

Jag tar snabbt på mig en gul oversize tröja och ett par svarta tajta byxor.

När bussen kommer fram till skolan suckar jag och är påväg att gå innanför porten när jag hör någon ropa på mig.
Jag vänder mig om och ser Ariana komma springandes till mig. Hon kommer fram med utsträckta armar och jag kramar henne.

 "I'm sorry, I should have called you yesterday but I got some problems on the way" säger jag och vi går till våra skåp.

 "Of course you were. You talked to one of the hottest guys in college, Sam Davids!" säger hon och jag nickar. Jag har aldrig tänkt mig Sam som snygg, jag har bara försökt hålla mig undan från honom så mycket som möjligt.

Jag blir tvungen att spela med, säga att Sam och jag är vänner. Även ifall det betyder att jag måste ljuga för min bästa vän.

 "Hello, earth calling to Ayla. Wake up!" säger hon och jag vaknar upp ur mina tankar.

 "Yeah what?" säger jag och hon suckar och tittar på mig. Nej, inte på mig. Någon bakom mig. Jga vänder mig om och följer hennes blick och hör henne säga:

 "Hot guy comming" jag skrattar lite innan jag ser vem det är. Först trodde jag att det skulle vara Sam men nej, det är den mystiska killen från lördags.

 "I have never seen him here before"

 "He's new" mumlar hon och jag nickar. Vem börjar på en ny skola när det bara är ett år kvar?

Det ringer in och vi går in i klassrummet och sätter oss ner, som vanligt så börjar vi med Historia först.

Jag lyssnar lite halvdant och resten av mig är kopplat till något annat, något som är värre än skolan. Jag menar, vad finns värre än skolan? Jo, det finns bara ett svar: Sam Davids.

 "Miss Chalmers?" frågar min lärare och jag rycker till

 "What?" säger jag förvånat och vissa skrattar men min lärare George bara skakar på huvudet.

 "I said: what is the name of the mixture of a vampire and a warewolf, that people many years ago believed in?" jag tänker lite snabbt men kommer på inte på det. Jag tänker precis säga att jag inte vet när den mystiska killen börjar prata.

 "Hybrid, sir" säger han och George nickar.

 "Thanks you mr?"
 "Roberts, Matt Roberts" svarar han

 "Oh you're new here right?"

 "Yes... sir"

 "Oh okay, but in your other school they must have teached you that you raise your hand before you say something"

 "I'm sorry sir, it won't happen again" precis när killen som verkar heta Matt säger det ringer det ut och vi tar våra grejer och går ut.

 "Miss Chalmers?" jag vänder mig om och tittar på George.

 "Yes?"
 "Can I talk to you for a minute?" jag nickar och efter att alla har gått ut så sätter jag mig ner och han börjar prata. "You didn't listen on the lesson today. Why, you have never been like this before?"
 "I'm sorry, it was just this time. It won't happen again" säger jag och han nickar.

 "Good, I trust you. Now of you go" säger han och jag går ut ur klassrummet.

 "I'm home!" ropar jag. Inget svar. Just det, Jeremey har åkt till Washington, då har man huset själv. Då slår det mig. Fan jag måste till Sam! Jag springer ut ur huset och börjar springa mot skogen. När jag kommer fram står han där framför mig medans jag flåsar, han tittar snabbt på klockan.

 "10 minutes late, not good for a start" säger han och tar fram sin kniv.

 "Please, I promise it won't happen again if you spare me this time" säger jag och känner tårarna rinna ner för kinderna.

 "Shut up slut, I do what I want whenever I want"

 "B...b...but... please... it won't happen again" stammar jag och han suckar.

 "Just this once, but if you ever do it again, I won't spare you" jag nickar snabbt och tårkar bort tårarna. Han skrattar åt mig och jag kan inte låta bli att le lite. Det är rätt gulligt på något sätt.

 "Don't you have school?" säger jag efter en stund.

 "No, I got expelled"
 "Why?" jag vill egentligen inte veta men jag frågar ändå.

 "Because I raped a girl at the toilet" han gjorde vaddå?! Jag känner hur håret reser sig upp i nacken och hur stel jag blir. "I'm just kidding. I broke in to the school when it was closed" skrattar han och jag pustar ut.

Jag känner en stor lättnad och en ännu större lättnad när han säger att det är dags att gå.

Jag vet inte varför men vi börjar prata om allt och inget och efter en stund så tittar han på mig.

 "Does that wound hurt?" jag tänker lite och känner på såret.

 "Not that much. Just if I tuch it" han nickar och sen är vi vid mitt hus.

 "Well... I guess I see you tomorrow" säger han och ler

 "Yeah... see you tomorrow" jag går in i huset och stänger dörren efter mig.

Varför är Sam så snäll helt plötsligt? Eller är det bara jag som inbilar mig? Man brukar väl höra det man vill höra och se det man vill se? Eller?

Matt

Jag ser helatiden hur dem går bredvid varandra och pratar. Ifall hon bara visste...

Egentligen vill jag bara gå fram dit och slå till honom. Suga ut all hans blod, men nej, det tänker jag inte göra. Jag måste kontrollera mig ifall jag vill lära känna henne. Jag måste skydda Ayla, vad som än händer.

Jag tänker inte låta någon skada henne än vad personer redan har gjort. Det var mitt uppdrag ända sedan hon föddes. Alla vampyrer har något uppdrag, vissa har att förstöra andra har att skydda.

Mitt uppdrag blev enkelt: Protect Ayla Chalmers with your life and don't let any feelings come in the way

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, kapitel 3 är ute! Kommentera gärna! x

 

Linméa

30 augusti 2012 12:29

As bra berättelse/Novel, hatar han den där Sam för vad han gör men det gör den vara mer spännande :D

 

Natalie Skog

4 september 2012 08:28

Asså Shit vad bra du skriver Rim! Och jag menar du är så ung, och skriver så. Du beskriver miljö och karaktärer så intressant att jag kan inte sluta läsa. Jag började på kap 3, bara för att det var det första som kom upp när jag kom till din blogg. Du hade precis lagt upp något på instagram och jag gick till din profil. Sen såg jag att det stod att du hade en blogg. Och sen läser jag det här! Guud

http://mycyprus.devote.se

Rim

4 september 2012 09:56

Tack Natalie! Det betyder mycket att du läser! Saknar dig!

 

Natalie Skog

4 september 2012 08:29

Vilken fantasi... Speechless

http://mycyprus.devote.se

 

Natalie skog

4 september 2012 08:31

Nu vill jag läsa hela boken! Fortsätt skriv!

http://mycyprus.devote.se

 

alexandra

8 september 2012 10:35

Skitbra!

http://nnovels.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Jag vet att jag inte har många läsare(knappt någon).. Så jag har funderat på ifall jag ska lägga ner bloggen. Jag kommer ha kvar den men jag kommer sluta skriva, och så en dag kankse jag kommer tillbaka till den! Ha det bra! :) x ...

Ayla Jag öppnar ögonen och ser mig omkring, jag är i mitten av skogen och bredvid mig ser jag Sam. Sam?! Vad har jag gjort? Varför är jag här?!Sam öppnar ögonen och ger mig ett halvt leende. "What have I done?" frågar jag och kan verkligen inte ...

Jag vaknar morgonen därpå och reser mig upp ur sängen och går ner till köket där Michael står. Jag sätter mig ner och han slänger en blodbank till mig.  "Here you go" säger han och jag blänger på honom.  "Just one? Are you crazy?!" utbrister jag ...

Rubriken säger allt! Nu är min dator fixad och jag ska försöka fortsätta skriva, men ni får ju gärna peppa med lite kommentarer ifall ni vill! :) x ...

Nu är det ju såklart så att datorn är typ död så det går inte att logga in på bloggplatsen, yay... Ska försöka mitt bästa att skriva på min storasysters dator men hon använder den rätt ofta så vi får se hur det går, jag vet dock inte när nästa kapit...