Hej! Jag vet att jag inte har många läsare(knappt någon).. Så jag har funderat på ifall jag ska lägga ner bloggen. Jag kommer ha kvar den men jag kommer sluta skriva, och så en dag kankse jag kommer tillbaka till den!

Ha det bra! :) x

Ayla

Jag öppnar ögonen och ser mig omkring, jag är i mitten av skogen och bredvid mig ser jag Sam. Sam?! Vad har jag gjort? Varför är jag här?!
Sam öppnar ögonen och ger mig ett halvt leende.
 "What have I done?" frågar jag och kan verkligen inte minnas en enda grej.
 "We did that..." säger han och jag tittar chockat på honom.
 "But how can't I remember?!" utbrister jag och han reser sig upp och tittar på mig.
 "I have no idea"

Sam

Jag har gjort mitt uppdrag fel, jag skulle döda henne. Inte bli kär i henne. Hon måste glömma allt som har hänt. Jag tittar henne djupt i ögonen.
 "You will forget that we've ever met, if someone asks you if you know me you will just answer that I know your brother and we two have talked a couple of times. I'm so sorry Ayla but this is for the best and one day in the future we will hopefully meet again" jag kysser henne löst på pannan och slår henne hårt men inteför hårt på tinningen så att hon faller medvetslös på den grönbruna mossan.

Matt

Vi har suttit flera timmar i ett litet rum på polisstationen.
 "So you are telling me that you know this four people and you saw some kind of animal suddenly came out of nowhere and bit up their necks? Is that what you're telling me?" säger polisen
 "Yes sir, that's exactly what I'm telling you" poisen nickar och han reser sig upp
 "Then you're free to go"
Jag lämnar polisstationen med en suck, det var nära att jag skulle bli övslöjad.
Jag tittar runt och ser en gammal man, jag känner igen honom. En av De Äldre, alltså de första vampyrerna. Vad gör han här? Är han här för att döda mig? Jag går försiktigt fram mot honom och han tittar upp på mig, det är Lucifer den äldsta av De Äldre.
 "Hello Matt, it's so wonderful to see you again" säger han och jag bugar försiktigt mot honom för att visa respekt. "Come with me Matt" fortsätter han och börjar gå längs vägen. Jag säger inte så mycket utan gör istället mig redo för döden. Det är nog dags nu, jag har levt länge men ändå, jag vill leva längre för att lära känna Ayla.
Plötsligt stannar Lucifer och tittar på mig och puttar mig löst men han är den starkaste vampyren så jag flyger flera meter bakåt och landar hårt på en sten någonstans i skogen. Jag reser mig upp och tittar där Lucifer står.
 "What is it that you want?" frågar jag med en inte så stadig röst
 "You failed an easy mission, your bloodturst made you fail the mission. I can no longer let you have this mission" jag stenar till, det är så här jag kommer dö.
 "So are you going to kill me now?"
 "No, I will give you a new one, and the people who comes in your way you will kill"
 "In my way for what?" säger jag förvånat

 "Killing Ayla Chalmers"

Ayla

Jag vaknar upp och upptäcker att jag är i mitt rum. Vad har hänt? Hur kom jag hit? Jag reser mig sakta upp och går runt i huset för att försöka komma på vad som har hänt. Jag känner försiktigt på bakhuvudet, det gör ont. Då kommer jag ihåg, det var någon som vattnade sina växter och jag halkade där vattnet var och slog i bakhuvudet. Dock var det inte så farligt så jag fick komma hem.

Det börjar ringa på dörren och jag går dit och öppnar dörren.

 "Hi" säger jag till Matt som står där utanför.

 "Hey, can I come in?" frågar han och jag flyttar på mig som en gest att han får gå in. Vi sätter oss i soffan och sen blir det en rätt så pinsam tystnad.
 "So why aren't you in school?" säger jag och tittar på honom.

 "Well, I didn't feel so well so I decided to stay home and then I heard that you wasn't in school either so I wanted to see if you were okay" säger han och det ända jag tänker på är gulligt. Jag börjar klia mig i bakhuvudet och det känns som det är något som börjar rinna.

 "Ehm... Matt?"

 "Yes?"

 "Can you check if I'm bleeding?" han tvekar först men tittar försiktigt på mitt bakhuvud. Han tar ett djupt andetag och jag känner hur han stelnar till.

 "Yes you are..."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt att det dröjde! Men skolan och plugget kommer alltid först.
Tack för kommentarerna på förra kapitlet! Kommentera gärna ifall ni vill! x

Jag vaknar morgonen därpå och reser mig upp ur sängen och går ner till köket där Michael står. Jag sätter mig ner och han slänger en blodbank till mig.

 "Here you go" säger han och jag blänger på honom.

 "Just one? Are you crazy?!" utbrister jag och han suckar.

 "Matt, you need to controle your self. If you drink more than one bloodbank each morning you will lose controle and start killing inoccent people"

 "But I can handle my self!"

 "Matt, listen to me" säger han strängt och jag suckar.
Michael var min handledare som ska se till att jag inte gör något dumt på mitt uppdrag.

Jag dricker snabbt upp blodet och njuter av smaken.

Jag går upp för trappan och hör röster utanför fönstret så jag tittar snabbt ut och ser att skolbussen är här. Så jag gör mig snabbt i ordning och när jag menar snabbt så menar jag med sån där super snabb fart som bara vampyrer kan ha.

Jag går in i bussen och ser Ayla sitta lite själv, så jag går fram till henne och hon tittar upp på mig.

 "Can I sit here?" frågar jag och hon nickar.

Ayla

Jag sitter helt själv på en plats som är lite borta från dem andra eftersom Ariana är sjuk. Plötsligt ser jag Matt stå bredvid platserna och jag tittar upp och ler.

 "Can I sit here?" frågar han och jag nickar.

 "I'm Ayla"
 "I'm Matt" säger han och jag nickar.

 "Yeah I know, you talked in history class without permision"

 "Haha well I am that kind of person" jag ler lite till svar och tar ett djupt andetag innan jag fortsätter prata.

 "So... you know about vampires and warewolfs, are you like a fan or something?" han stelnar till och jag tittar undrande på honom.

 "Yeah, soemthing like that. My grandpa had like hundreds of books with vampires, warewolfs, hybrids, witches and stuff like that"

Bussen stannar och vi börjar gå mot skåpen men jag känner hur jag helt plötsligt faller till marken och alla i korridorren börjar skratta, alla utom Matt.

 "Oh I'm so sorry rich girl. I didn't see you!" säger killen som verkar ha fält krokben på mig. Jag reser mig snabbt upp och slår till honom hårt på kinden och det blir knäpptyst i korridorren.

Jag vet att jag inte borde ha gjort det men det blev som en reaktion. Det är verkligen inte bra att bråka med killar som honom, och ifall jag bara hade tänkt till så skulle jag inte ha gjort det. Det gick ett rykte en gång att en annan tjej råkat gå in i honom i matsalen och all hennes mat hälldes över honom. Hon kom aldrig mer till skolan, vissa säger att han mördade henne andra säger att han våldtog henne, men ingen vet.

 "I'm sorry... it wasn't with purpose, it was just like a reaction" säger jag och börjar plocka upp mina saker från golvet men han sparkar mig hårt i magen och vissa runt omkring skriker till.

 "Shut up! I know exacly what you did and I won't forget it!" skriker han och tänker sparka mig igen men något stoppar honom, Matt.

 "I think that is enough" säger han lungt, precis som i lördags.

 "And who are you to talk" ryter killen som jag chansar på heter typ, Nick eller något.

 "No one special, but back of and I won't hurt you"

 "Ha! You, hurt me?! I can't even believe those words a second!"

 "We'll see about that" säger Matt och efter det så hjälper han mig upp och vi går till lektionen.

Skoldagen går ganska snabbt och när skolan slutar så säger Matt att han ska göra ett par saker, så jag sätter mig själv i bussen och han stannar kvar i skolan.
När bussen stannar vis närmaste hållplats till skogen går jag av och börjar springa till min och Sams mötesplats.

 "Sam?! Sam where are you?!" säger jag och han kommer fram bland ett par buskar. Jag springer snabbt fram till honom och han möter mig i en lång kyss.
Jag vet inte varför jag inte går bort från honom, det känns bara tryggt att vara där med Sam och det känns som om allt kommer ändra sig. På både bra och dåliga sätt.

Matt

När bussen har åkt iväg så springer jag dit där jag vet att han Nick är. När jag kommer fram står han och hans vänner där och röker.
 "Nick, it's the guy from before" viskar en kille till Nick så lågt att ett människo öra inte kan förstå vad han säger.

 "I know that stuipid!" ryter Nick och puttar undan killen. "So you came" flinar han mot mig.

 "Yes. And you know why" Nick börjar skratta åt mitt svar och börjar gå mot mig. Men så klumpig som han är så snubblar han på något osyligt och skrapar han upp handfltorna och knäna och blod börjar rinna.
Jag tittar på det men vänder snabbt bort blicken fast det är försent, jag har redan förlorat kontrollen. Fan fan fan!
 "Run!" säger jag till han och hans vänner men de tittar på mig oförstående, de skulle ändå inte hinna ifall de börjar springa nu.
Jag tittar tillbaka på Nick och mina ögon blir snabbt blodsprängda, han reser sig upp för att börja springa men han är för långsam och jag står framför honom. Jag drar honom mot mig och biter upp hans hals och han faller död till marken, jag gör exakt samma sak med de tre andra.
Jag tittar runt när alla är döda och får tårar i ögonen, det var 200 år sedan jag dödade eller skadade en människa.
 "What have I done?!" nästan skriker jag och springer därifrån innan någon kommer.
Vad ska jag göra? De högsta vampyrerna kommer döda mig och någon annan får mitt uppdrag, jag kommer försvinna från allas minne och det kommer inte finnas ett enda minne blott av killen Matt Roberts som låtssas vara 17 år men egentligen är en vampyr som är egentligen är 283 år gammal och föddes år 1730.

Flashback

Det var en kall vinterkväll i den lilla byn Viculus. Min familj hade huset närmast skogen eftersom alla var rädda för att ha det huset.

Vi satt framför elden när någon knackade på dörren, min mamma gick för att öppna och efter en liten stund så hörde jag, min bror och pappa ett skrik från mamma. Någon kom sakta in till vardagsrummet där vi satt, det var grannflickan Kimberlie som är i min ålder och hade varit borta sedan sommaren började men då stog hon där med blodsprängda ögon och mammas blod på läpparna.

 "Get away from us demon!" skrek pappa och sprang mot henne och hon stod bara där och när pappa var tillräckligt nära så slet hon huvudet av honom. Hon gjorde samma sak med min yngre bror som bara var 10 år. Hon gick mot mig och tittade på mig.

 "Dear Matt. Do you believe me now, that vampires exist? I became this creature just because to show you that they exist! And now you're gonna live in this darkness as a vampire and sometime in the future we will meet again!

Nutid

Hon gav mig hennes blod för att sen döda mig, jag vaknade upp några dagar senare och drack mit brors blod och därför är jag vem jag är idag. Jag har inte sett henne sedan den dagen och jag hoppas att jag aldrig får göra det.
 "Excuse me?" säger någon bakom mig och jag vänder mig om. Där står en polis och en liten flicka runt 10 år och gråter.

 "Yes?" säger jag och tittar på den allvarliga polisen.

 "Are you Matt Roberts?"

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag är igång! Så vad tycker ni? Vad tror ni polisen vill? Kommentera gärna vad
ni tycker och vad ni tror ska hända! :)

Rubriken säger allt! Nu är min dator fixad och jag ska försöka fortsätta skriva, men ni får ju gärna peppa med lite kommentarer ifall ni vill! :) x

Nu är det ju såklart så att datorn är typ död så det går inte att logga in på bloggplatsen, yay...
Ska försöka mitt bästa att skriva på min storasysters dator men hon använder den rätt ofta så vi får se hur det går, jag vet dock inte när nästa kapitel kommer :) x

Okej jag har bestämt att jag inte kommer bry mig om kommentarer eftersom jag inte får några.

Jag skriver inte för att höra vad andra tycker om mitt skrivande, jag skriver för att jag tycker det är kul.

Såklart jag blir glad ifall någon kommenterar någon gång men det är inget måste.

Hoppas verkligen någon gillar min blogg och berättelse! x

 "Ayla, wake up. it's time for school" säger Jeremey och skakar mig försiktigt på midjan och jag stönar högt. Han tittar på mig och drar försiktigt av täcket och drar upp mitt linne lite och drar efter andan.

 "Ayla what the hell happend?! How did you cut yourself?!" det är nu jag reagerar. Jag reser mig upp ur sängen och stirrar på honom.

 "Oh, ehm... that's nothing" mumlar jag och han blänger argt på mig.

 "Don't lie to me, Ay. Tell me, what happend" jag tänker snabbt ut en lögn och tittar på honom.

 "Well, yesterday me and Ariana walked in the forest and we walked through some shrubs(buskar) and I cut my self really bad" säger jag snabbt och han nickar.

 "Fine. Get dressed, breakfast is ready" jag nickar och han går ut ur rummet.

Jag tar snabbt på mig en gul oversize tröja och ett par svarta tajta byxor.

När bussen kommer fram till skolan suckar jag och är påväg att gå innanför porten när jag hör någon ropa på mig.
Jag vänder mig om och ser Ariana komma springandes till mig. Hon kommer fram med utsträckta armar och jag kramar henne.

 "I'm sorry, I should have called you yesterday but I got some problems on the way" säger jag och vi går till våra skåp.

 "Of course you were. You talked to one of the hottest guys in college, Sam Davids!" säger hon och jag nickar. Jag har aldrig tänkt mig Sam som snygg, jag har bara försökt hålla mig undan från honom så mycket som möjligt.

Jag blir tvungen att spela med, säga att Sam och jag är vänner. Även ifall det betyder att jag måste ljuga för min bästa vän.

 "Hello, earth calling to Ayla. Wake up!" säger hon och jag vaknar upp ur mina tankar.

 "Yeah what?" säger jag och hon suckar och tittar på mig. Nej, inte på mig. Någon bakom mig. Jga vänder mig om och följer hennes blick och hör henne säga:

 "Hot guy comming" jag skrattar lite innan jag ser vem det är. Först trodde jag att det skulle vara Sam men nej, det är den mystiska killen från lördags.

 "I have never seen him here before"

 "He's new" mumlar hon och jag nickar. Vem börjar på en ny skola när det bara är ett år kvar?

Det ringer in och vi går in i klassrummet och sätter oss ner, som vanligt så börjar vi med Historia först.

Jag lyssnar lite halvdant och resten av mig är kopplat till något annat, något som är värre än skolan. Jag menar, vad finns värre än skolan? Jo, det finns bara ett svar: Sam Davids.

 "Miss Chalmers?" frågar min lärare och jag rycker till

 "What?" säger jag förvånat och vissa skrattar men min lärare George bara skakar på huvudet.

 "I said: what is the name of the mixture of a vampire and a warewolf, that people many years ago believed in?" jag tänker lite snabbt men kommer på inte på det. Jag tänker precis säga att jag inte vet när den mystiska killen börjar prata.

 "Hybrid, sir" säger han och George nickar.

 "Thanks you mr?"
 "Roberts, Matt Roberts" svarar han

 "Oh you're new here right?"

 "Yes... sir"

 "Oh okay, but in your other school they must have teached you that you raise your hand before you say something"

 "I'm sorry sir, it won't happen again" precis när killen som verkar heta Matt säger det ringer det ut och vi tar våra grejer och går ut.

 "Miss Chalmers?" jag vänder mig om och tittar på George.

 "Yes?"
 "Can I talk to you for a minute?" jag nickar och efter att alla har gått ut så sätter jag mig ner och han börjar prata. "You didn't listen on the lesson today. Why, you have never been like this before?"
 "I'm sorry, it was just this time. It won't happen again" säger jag och han nickar.

 "Good, I trust you. Now of you go" säger han och jag går ut ur klassrummet.

 "I'm home!" ropar jag. Inget svar. Just det, Jeremey har åkt till Washington, då har man huset själv. Då slår det mig. Fan jag måste till Sam! Jag springer ut ur huset och börjar springa mot skogen. När jag kommer fram står han där framför mig medans jag flåsar, han tittar snabbt på klockan.

 "10 minutes late, not good for a start" säger han och tar fram sin kniv.

 "Please, I promise it won't happen again if you spare me this time" säger jag och känner tårarna rinna ner för kinderna.

 "Shut up slut, I do what I want whenever I want"

 "B...b...but... please... it won't happen again" stammar jag och han suckar.

 "Just this once, but if you ever do it again, I won't spare you" jag nickar snabbt och tårkar bort tårarna. Han skrattar åt mig och jag kan inte låta bli att le lite. Det är rätt gulligt på något sätt.

 "Don't you have school?" säger jag efter en stund.

 "No, I got expelled"
 "Why?" jag vill egentligen inte veta men jag frågar ändå.

 "Because I raped a girl at the toilet" han gjorde vaddå?! Jag känner hur håret reser sig upp i nacken och hur stel jag blir. "I'm just kidding. I broke in to the school when it was closed" skrattar han och jag pustar ut.

Jag känner en stor lättnad och en ännu större lättnad när han säger att det är dags att gå.

Jag vet inte varför men vi börjar prata om allt och inget och efter en stund så tittar han på mig.

 "Does that wound hurt?" jag tänker lite och känner på såret.

 "Not that much. Just if I tuch it" han nickar och sen är vi vid mitt hus.

 "Well... I guess I see you tomorrow" säger han och ler

 "Yeah... see you tomorrow" jag går in i huset och stänger dörren efter mig.

Varför är Sam så snäll helt plötsligt? Eller är det bara jag som inbilar mig? Man brukar väl höra det man vill höra och se det man vill se? Eller?

Matt

Jag ser helatiden hur dem går bredvid varandra och pratar. Ifall hon bara visste...

Egentligen vill jag bara gå fram dit och slå till honom. Suga ut all hans blod, men nej, det tänker jag inte göra. Jag måste kontrollera mig ifall jag vill lära känna henne. Jag måste skydda Ayla, vad som än händer.

Jag tänker inte låta någon skada henne än vad personer redan har gjort. Det var mitt uppdrag ända sedan hon föddes. Alla vampyrer har något uppdrag, vissa har att förstöra andra har att skydda.

Mitt uppdrag blev enkelt: Protect Ayla Chalmers with your life and don't let any feelings come in the way

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så, kapitel 3 är ute! Kommentera gärna! x

Hallå kära läsare det är jag igen, undrar bara vad det är som händer med alla kommentarer?
Jag menar, jag har lagt ut sista kapitlet på förra novellen och två på den nya. Kan ni berätta för mig ifall den här bloggen eller mitt skrivande är dåligt, snälla? Och jag vet att det är personer som går in på min blogg så det skulle väl inte kunna skada att skriva en kommentar då och då, eller har jag fel?