Jag vaknar dagen därpå och tittar runt i rummet och får en flashback av allt som hände igår. Dock har jag inte berättat för Jeremey, han skulle bara råka ut för bråk eftersom han känner dem där killarna. Eller för att vara exakt så är han jätte bra vän med Sam och dem.

 "Ayla, the clock is 11 am, get up and eat some breakfast, some of my friends are here" hör jag Jeremey säga från andra sidan av dörren.

 "Comming" mumlar jag och reser mig upp. Jag byter snabbt om till ett vitt spets linne och ett par slitna jeans shorts och borstar snabbt igenom mitt hår för att sedan springa ner och äta frukost.

Jag tar fram flingpaketet och mjölkpaketet. Jag sätter mig ner vid bordet utan att märka att någon är där.

 "Ayla, this is my friends" säger Jeremey som sitter framför mig vid det stora matbordet.

Jag tittar snabbt upp och tar ett djupt andetag. Det är dem.

 "Hi Ayla, I think we met you yesterday, right?" säger Sam och jag nickar fösiktigt. Fan fan fan! "I thought it was really fun" han flinar mot mig och jag blänger på honom.

 "Well, I wouldn't call that fun" säger jag och nu är det han som blänger på mig.

 "So guys... shall we go?" frågar Jeremey dem andra som nickar instämmande. Jag reser mig också upp för att jag är klar. När jag går in i köket så hör jag någon bakom mig så jag vänder mig snabbt om.

 "Sam..." säger jag med både rädsla och ilska i rösten. Han börjar gå mot mig och jag backar men stöter snabbt emot köksbänken. Han är så nära nu att jag kan känna hans andedräkt.

 "If you ever tell Jeremey or anyone else what happend yesterday I swear to God that I will hurt you" med dem orden lämnar han huset med dem andra och sen blir det tyst.

Han menade verkligen det där han sa för ett par timmar sedan. Ifall jag skulle berätta för någon skulle han slå ijhäl mig. Han ljög verkligen inte.
Jag har suttit och tänk på vad Sam sa sedan dem gick från huset och det var flera timmar sedan.

 "What am I gonna do..." tänker jag högt. Jag hör hur min mobil ringer och jag tar snabbt upp den och ser vem det är som ringer Ariana

Jag svara snabbt "Hi Ariana!" skriker jag och kan höra henne skratta i andra änden. Ariana är min bästa vän, vi har varit vänner sen vi var små och då menar jag väldigt små.

 "Hey Ayla! Are you up to something today or should we go out to the city?" frågar hon och jag svarar att jag kommer till hennev om 5 sen lägger vi på.

Jag springer till hallen och tar på mig mina Converse och börjar sen springa till Arianas hus som är ett par minuter bort.

Vi sitter nu på StarBucks efter att ha haft en lång shoppingrunda. Vi köppte massor av grejer eftersom båda älskar att shoppa.

 "Hey Ariana, can you sleep at my house tonight? Jeremeys friends are gonna be there and I don't like them at all" säger jag och hon lyser upp.

 "Of course I can! But what about your parents? Aren't they home?"
 "No, they will be in Africa for a while. Like always" säger jag och hon nickar. För att vara ärlig så känner jag knappt mina föräldrar. Dem åker alltid utomlands för att göra något med sitt jobb. Pappa äger flera företag och mamma är högsta chefen för flera högskolor i världen. Så i själva verket får jag nästan aldrig träffa dem.

När vi går ut ur cafeterian efter ett tag skiner solen väldigt starkt så jag tar snabbt på mig mina RayBan pilotglasögon.

 "So why don't you like Jeremeys friends?" frågar Ariana efter ett tag och jag stannar upp.
Jag vill så gärna berätta för henne men kommer snabbt ihåg att hennes pappa är polis.

 "I can't tell you" säger jag och hon lägger en hand på min axel.

 "Of course you can, I won't tell anyone"

 "I can't he will kill me!" nästan skriker jag och hon tittar med stora ögon på mig.

 "What? Who?" jag är påväg att berätta när jag hör en bekant röst.

 "Well look who's here. Isn't it Jeremey's sister?" jag vänder mig snabbt om och möter Sam's blåa ögon. "Can we please talk alone for a minute?" frågar han och jag nickar försiktigt.

Jag säger till Ariana att hon kan gå hem och att jag kommer efter. Sam leder mig bort från staden till en skog och stanar efter ett tag.

 "Wat do you want?" frågar jag kaxigt även ifall jag inte är det. Och jag känner dirket efter det ett slag mot magen och jag faller till marken. Han tar sin ett steg och ställer sig på min mage och tittar ilsket på mig.

 "I told you to not tell anyone!" ryter han och spottar på mig. Han trycker fötterna hårdare mot min mage och jag får svårt att andas.

 "I didn't! I swear, I didn't tell her anything!"
 "You said: He will kill me! How do you explain that?!"

 "I'm sorry, it won't happen again I promise" snyfter jag och han tittar på mig och tar sedan fram en fickkniv.

 "Let's play a game. Every day you will come to this place after school and every time each minute you come late I will cut you with this knife and every time you mess it up for me or I think you tell anyone about what's going on I will cut you deeper. Do you understand?" säger han och jag nickar snabbt.
Han lutar sig över mig och drar försiktigt upp min tröja en bit och skär mig försiktigt i midjan och jag stönar lågt.

 "Just so you remember" säger han och drar upp mig från marken. Han borstar snabbt av allt smuts på mig och tårkar bort blodet från såret. "Done, now let me drive you home" jag vill egentligen säga nej men tvingar mig själv till att nicka.

När vi är frame vid huset och jag går ut ur bilen tar han min handled och jag tittar på honom.
 "Remember, each day after school and on holidays you will be there at 3 pm, alright?" säger han och jag nickar. "Good, now go" säger han och slår mig på rumpan sen åker han iväg.

Jag går snabbt in i huset och springer upp till mitt rum. Jag springer fram och tittar mig i helspegeln och tittar på såret. Det gör ont, men jag vet att jag kommer få det svårare i framtiden. Sam kommer alltid att vara där, skära mig och misshandla mig medans jag inte kommer säga ett ord till någon.
Men ändå, i skolan måste jag vara den där normala tjejen även ifall jag har rika föräldrar och även ifall jag kommer vara Sams lilla leksak. För det här året är mitt sista år innan College, jag måste lyckas. Vad som än händer.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så! Andra kapitlet ute! Vad tycker ni? Är den bra hittils eller ska jag byta?
Kommentera please! x

Hej, jag heter Ayla Chalmers. Jag är 17 år och går sista året i High School. Jag har inte precis något spännande liv, går i skolan som vanligt folk och ja, jag är den personen som är "normal" i skolan. Sköter mina studier på rätt sätt och får bra betyg varje gång.

Men det händer en grej som förändrar hela mitt liv föralltid.
Det här är min berättelse - Forever Is A Long Time

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 "Wake up, Ayla! Wake up! You're gonna be late for school!" hör jag min 19 - åriga storebror Jeremy ropa medans han skakar om mig.
Jag reser mig snabbt upp och tittar på mobilen: 8:30 am Saturday

Jag blänger ilsket på Jermey och slänger min kudde på honom.
 "That's not fair! I hate you!" fräser jag och gömmer mig under täcket för att försöka somna om.
Jag känner hur han rycker av täcket och sen hur kallt vatten hälls över mig. Jag reser mig snabbt upp med ett skrik som kommer ur munnen.
 "Jeremey!" skriker jag medans hans skrattar. Jag börjar gå långsamt mot honom och han tittar på mig. "Want a hug?" frågar jag och springer efter honom i hela huset tills jag äntligen får tag i honom och kramar honom hårt.
Jeremey var mer än en bror till mig, han var en av mina bästa vänner och jag kan berätta allt för honom.
Efter ett tag går jag upp till mitt rum och tar en varm dusch och byter sen om till ett par vita shorts med nitar och ett rosa linne med texten: LUCKY. Jag platar mitt rödbruna hår och springer ner till köket där Jeremey står och gör en äggomelett.
Vi sätter oss ner och äter under tystnad.
 "When are you going to Washington?" frågar jag efter en stund.
 "Next week"
 "How long?"
 "A month" jag nickar till svar och sen blir det tyst igen.
När jag har ätit klart ställer jag tallriken i disken och går till hallen där jag knyter mina vita Converse.
 "I'm going out for a couple of hours!" ropar jag och stänger dörren.
Jag tar ett djupt andetag av den friska luften och börjar gå mot den gamla skolgården. Det var en varm dag i April, kanske 30 grader eller nåt.

Jag tar snabbt upp mina headset och min iPhone 4s och sätter snabbt på Justin Biebers album Believe, även ifall den kom ut förra året 2012 så kan jag inte sluta lyssna på den.

När jag kommer fram till skolgården går jag till en fotbollsplan där några killar i 19 - årsåldern håller på att lira lite. Jag sätter mig vid en bänk och tittar på och efter en stund står dem 5 killarna bredvid varandra och pratar och tittar på mig då och då.

Jag tar upp mobilen och går in på twitter för att... bara göra det.

 "Hi" hör jag någon säga och jag tittar upp, där står dem 5 killarna som stog och spelade fotboll.

 "Hi?" säger jag och återgår till mobilvärlden.

Dem sätter sig bredvid mig på bänken och jag reser mig upp men någon tar ett hårt grepp om min handled. Jag vänder mig om och ser att det är killen med blåa ögon, solbränd hy och brunblont hår. Håret kan man inte precis kalla taggigt men typ nåt åt det hållet (http://www.google.se/imgres?hl=sv&biw=1366&bih=566&tbm=isch&tbnid=rQaMXVS5XIYoZM:&imgrefurl=http://evelinamathildalundberg.blogg.se/category/osorterat-gamla-inlagg-33.html&docid=Gqh1u0X0bO1HCM&imgurl=http://evelinamathildalundberg.blogg.se/images/2010/25986_1221313326_104331121.jpg&w=400&h=299&ei=W9E3UNyRBOTf4QS3yoDAAQ&zoom=1&iact=hc&vpx=349&vpy=137&dur=1343&hovh=194&hovw=260&tx=144&ty=108&sig=101164134608854831255&page=1&tbnh=114&tbnw=152&start=0&ndsp=26&ved=1t:429,r:2,s:0,i:74)

 "Why in such a hurry?" flinar han och hålle ett hårdare grepp om min handled, nu börjar jag bli rädd.
 "Please... leave me alone" min röst var knappast stadig längre.

 "Why would I leave such a beauty alone?" hans vänner skrattar åt honom "My name is Sam, and you?"
 "Ayla" svarar jag kort och försöker rycka min hand ur hans hårda grepp.

 "Ayla, what a beautiful name on a beautiful girl" Sam ställer sig upp och säpper min handled men sen kramar mig bakifrån. Han börjar försiktigt ta ner händena mot mina höfter och börjar smeka dem.

 "Leave me alone!" skriker jag och hans vänner skrattar ännu mer.

 "Hey! Didn't you hear what the girl said?" säger någon bakifrån. Sam släpper mig snabbt och vi vänder oss om.

Där står en kille i 17 eller 18 - årsåldern. Han har mörkbrunt hår (nästan svart) och havsblåa ögon. han är också rätt lång.

 "Oh yeah! And what are you gonna do about that?!" ryter Sam och killen börjar gå mot Sams håll.

 "Leave her alone and I promise I won't hurt you" han är inte arg eller nåt. Han har en lugn röst och stirrar på Sam.

 "No way" säger Sam argt och killen suckar.

 "You asked for it" säger han och slår Sam så han flyger kanske en meter bakåt. Han vänder sig mot Sams kompisar som står där och ser skraja ut. "You to?" frågar han dem men dem skakar snabbt på huvudet.

Han börjar gå mot mig och jag ler försiktigt.

 "Thanks, I guess"

 "You're welcome. Shall I take you home or can you handle it your self?"

 "Thank you, but I think I go alone" han nickar till svar och jag börjar gå bort från fotbollsplanen. Men då kommer jag på att jag inte fråga om hans namn. Så jag vänder mig om och börjar prata.

 "And by the way, what's..." börjar jag men inser att han inte är där längre. Jag tittar förvånat runt men fortsätter hemmåt. Vem var han? Hur kunde han försvinna så snabbt? Fler och fler frågor poppar upp i mitt huvudet men jag finner inte ett enda svar.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första kapitlet klart! Vad tycker ni? Kommentera gärna! x

Namn: Ayla Chalmers
Ålder: 17
Bor: New York City
Handling: Ayla är den där normala tjejen som inte vill ha för mycket uppmärksamhet. Men när den mystiska killen Matt Roberts börjar i hennes skola förändras allt. Ja, dem blir ju såklart kära i varandra. Men det finns bara ett problem, Matt kan leva för evigt ocht det kan inte Ayla...

Nu har jag bestämt! Och röstningen är avslutad! Jag ska skriva en vampyr novell och jahg har redan fixat collage så jag ska bara fixa design och bla bla bla sen börjar den. Och glöm inte tipsa ifall ni har några vänner som är vampyrfans om den här bloggen! :D

Ett år senare - Wilma

Det har gått ett år nu, boken är klar och turnén är slut. Vi firade med att se Rims film och jag måste erkänna att den blev jätte bra! Linnéa och Zayn blev tillslut ihop och dem levde lyckliga i alla sina dagar, slut! Näe jag skoja bara, men dem vart ihop men det slutar inte nu.
Vi är nu påväg till flygplatsen för att hämta upp Rim, tänk att vi inte har sett henne på ett år! Men nu ska vi äntligen få träffa våran lilla författare!

Vi står utanför platsen där Rim ska komma ut, men hon kommer inte. Ingen kommer.
 "Why is it taking so long?!" frågar Niall ängsligt och det ända jag kan göra är att rycka på axlarna. Jag börjar hålla hårdare om buketten med nejlikor när jag hör en röst som pratar i högtalarna, den säger att planet inte kommer. Men det är inte det jag lyssnar på utan anledningen.
 "...beacuse it crashed on the way in the atlantic ocean and there is no surviviors, I'm sorry" sen blir det tyst.

Jag känner hur benen viker sig, jag tappar buketten och jag faller till golvet medans tårarna rinner nerför mina kinder. Rim är död. Hon kommer inte tillbaka. Hon är borta förevigt.

 "It must be a mistake. They probably took the wrong plane" säger Harry men jag skakar bara på huvudet.

 "They don't take wrong at this things" säger Linnéa. Hon sitter bredvid mig med en beskyddande arm runt mig.

Rim (Innan flyggcraschen)

Det är som det brukar vara på ett plan, tyst men man hör motorljudet. Jag tycker motorljudet låter annurlunda än vad det brukar göra, men jag bryr mig inte så mycket om det. Jag beställer en macka och en flaska vatten och precis när jag börjar äta hör jag piloten som pratar i högtalarna och man kan höra att hans röst är ostadig.
 "This is the captain speeking, I'm really sorry about saying this but the plane has losed all it's power and now we are crashing in the middle of the atlantic ocean, I'm very very sorry" sen blev det panik i hela planet och jag vetinte hur många varv planet snurrade innan vi krashade i havet, ingen hade bälte på sig och jag ramla omkull och rullade frammåt och på nåt ställe slutade det. Men det var inte slut, jag hade känt något som stavk till väldigt hårt mot hjärtat när jag vältes omkull. Jag tittade försiktigt ner, det var någon slags metallstång som hade kommit dit och jag vet inte hur. Mitt huvud vändes om automatiskt för att se ifall det var någon kvar, men det var dödstyst. Sen kom allt vatten in i flygplanet och jag kände sakta sakta hur jag lämnade den här världen för evigt...

Linnéa

Planet landade i Sverige några timmar senare och där mötters vi av min, Wilmas och Rims familj.

Jag kommer knappt ihåg vad som hände sen men ett halvår senare började i skolan igen och det kändes som allt var normalt igen men det var en stor grej som fattades och det märkte inte bara jag och Wilma utan våra familjer och Rims famlij, tillochmed klassen kände det. Rim var borta. Den där tjejen med kort brunt och lockigt hår. Den där tjejen som en gång i tiden hade en dröm att leva efter. Och den där tjejen som alltid fanns där vad som än händer. Men nu är hon inte här och hon kommer aldrig tillbaka och jag menar aldrig tillbaka.

Rim

Jag ser hur dem sörjer mig varje dag, tillochmed killarna gör det. Dem tror inte jag är kvar men jag finns alltid där för dem vad som än händer. Jag kan inte låta bli när jag äntligen ser det som jag inte kunde se när jag var levande, hur Rasmus skyndade sig att ta sina grejer istället för att slöa som han brukade göra...

Jag följer efter Wilma och Linnéa däär dem går mot min grav, dem stannar framför den och tittar upp mot himlen.

 "Rim, ifall du är där någonstans vill vi bara säga att vi älskar dig och det kommer aldrig gå att glömma dig, aldrig. Och ifall du hör det här så skulle vi gärna ha ett tecken"

Jag känner hur fickan blir lite tyngre, min mobil. Jag tar snabbt upp den och skickar ett sms till Wilma.

 "Kära älskade vänner, såklart jag kan höra er. Jag vill bara att ni ska veta att även ifall jag är död så kommer jag alltid vara där ifall ni behöver hjälp med något, för bästa vänner lämnar aldrig varandra, eller hur?" hon läser det högt och tittar sedan upp.
 "Tack Rim, såklart att vi aldrig lämnar varandra. We forever and always. Det kommer aldrig finnas något i hela världen som gör att vi kan glömma bort dig! Aldrig!"

Jag känner en tår rinna ner för kinden, av lycka såklart. Det är dem, det är dem vännerna jag har leteat efter i hela mitt liv, det är dem vännerna som jag vet aldrig skulle lämna mig. Men jag kan inte fatta att jag insåg det nu, när jag är död.

Vad som än händer kommer jag aldrig lämna er, mina kära älskade vänner! Jag älskar er föralltid! (True Story)!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Då var den här novellen slut! Hoppas ni gillade den och glöm inte rösta på vilken novell ni

vill ha nästa gång! Handlingar finns under!

Hej allihopa! Jag vill bara säga att jag tror att jag avslutar den här novellen snart och börjar på en ny. Så det kommer finnas några alternativ att rösta på i omröstningen:

- Justin Bieber Novell

- Ulrik Munther Novell

- Vampyr Novell

Det är nog dem, ifall jag inte kommer på mer! :P Och det här är handlingarna om ni vill veta dem:

Justin Bieber Novell:

Namn: Lexi McCartney

Ålder: 17
Bor: Vancouver, Kanada

Handling: När Lexi åker till Atlanta för att träffa sina två bästa vänner Sarah och Tyler händer något oväntat. Istället för två månader av att ha kul och träffa varandra blir det drama och kärlek.
Lexi träffar också personen hon hatar mest i världen, personen som svek henne för 2 år sen. Hennes ex - Justin Bieber.

Ulrik Munther Novell:

Namn: Rebecka Johansson
Ålder: 17
Bor: Göteborg, Sverige
Handling: Rebecka är tjejen som alltid är på topp men döljer något som händer hemma. Och det blir inte bättre när hennes föräldrar dör i en bilolycka och hon får klara sig själv med sin 8 åriga lillebror. Men något annat händer när hon är påväg att ge upp och det förändrar hennes liv för alltid.

Vampyr Novell:
Namn: Ayla Chalmers
Ålder: 17
Bor: New York City
Handling: Ayla är den där normala tjejen som inte vill ha för mycket uppmärksamhet. Men när den mystiska killen Matt Roberts börjar i hennes skola förändras allt. Ja, dem blir ju såklart kära i varandra. Men det finns bara ett problem, Matt kan leva för evigt ocht det kan inte Ayla...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så det var dem tre novellerna och rösta gärna på eran favorit i omröstningen! x

Hej alla kära läsare! Idag ska jag till Gröna Lund med familjen så det blir inget kapitel idag, men förhoppningsvis imorgon! xx

Rim

Efter ett par timmar landar planet äntligen i Hollywood och inne i flyplatsen står Gary och väntar.
 "Hi Rim" säger han och jag nickar tillbaka som ett hej.
Vi hämtar mina väskor och sätter oss i en stor svart hummer och åker iväg från flygplatsen.
 "So wich of the stories is the one that you want to make to a movie?" frågar jag och han börjar berätta om hur han har tänkt det och jag nickar gillande.
 "And I was thinking if you would love to help me choose the actors and actress?"
 "Yeah sure I would love that!" säger jag glatt och han ler mot mig.

När vi efter ett tag kommer fram till stället vi ska för det mesta spela in så ser jag att nästan alla saker är förberedda.
 "This is amazing!" säger jag medans Gary går iväg för att prata med någon och sedan vänder sig männen mot mitt håll och granskar mig från topp till tå.

 "Isn't she a bit young?" hör jag någon viska.

 "It dosen't matter, she is really talented" viskar någon tillbaka. Jag vänder mig för att se vem det är som viskar och där står det två killar, säkert runt 18 års åldern.

 "Oh hi! You must be Rim Winssi" säger en av dem och kommer fram till mig "I'm David Jones and this is my brother Michael Jones" he says

 "Oh that's funny, you know who I am and I have never heard of you two" säger jag och går iväg. Jag vet verkligen inte varför jag sa det, jag är nog bara väldigt trött efter resan och sånt.

Gary låter mig åke till hotellet för att lämna mina väskor och vila tils imorgon.
 "It's gonna be a long day" säger han och jag nickar.

Linnéa

När vi vaknar dagen därpå fixar vi oss snabbt i ordning och åker iväg till flygplatsen utan att säga ett ord.
 "So how long will tha travel to Canada take?" frågar jag när privatplanet lyfter.
 "As long as it takes" flinar Louis och jag suckar.
 "Where are we going next?" frågar Wilma
 "USA" säger Harry kort och både jag och Wilma lyser upp
 "Where?"
 "New York" fan, kunde det inte ha varit Hollywood eller nåt!
Vi beställer mat efter en stund och pratar lite smått om hur vi ska åka och vad jag och Wilma ska göra när dem är upptagna. Då och då tittar jag åt Zayns håll och han ler lite smått och jag ler tillbaka men tittar sedan ner för att äta klart.
Jag tar snabbt upp mobilen när jag hör hur den plingar till. Zayn. Står det och jag låser snabbt upp mobilen för att läsa meddelandet.
 "Do u wanna go on a date with me? :)" jag ler lite och knappar snabbt in ett svar.
 "I would love 2! :D" skriver jag och skickar det.
 "So when can I come and get you?" frågar Zayn och tittar på mig och dme andra också men jag bryr mig inte om det.
 "Maybe... tomorrow night?" säger jag tveksamt.
 "Yeah sure! I come and get you forom the hotel at six" säger han och jag nickar.
 "Wait a minute!" utbrister Niall och jag hoppar till. "Are you two going on a date?!"
 "No Niall, they are just gonna check out New York" säger Liam ironiskt och Niall blänger på honom.
 "Ha ha, really funny" säger Niall surt och fortsätter äta sin stora portion.
Jag vänder mig mot Wilma och suckar, hon har inte ens rört maten.
 "Wilma..."
 "Nej, det här är ju äckligt" säger hon åt mig.
 "Du vill väl inte svälta ijhäl eller?"
 "Jag äter när vi landar" mumlar hon och jag skakar på huvudet.

Rim

När jag vaknar morgonen därpå tar jag en snabb morgon dusch och ringer hem till Sverige.
 "Aya?" hör jag min storasyster svara.
 "Hej Aya, det är Rim"
 "Hej Rim! Hur mår du? Hur är det i London?"
 "Jag mår bra men jag är inte i London längre, jag är i Hollywood och ska göra en film av en av mina böcker med Gary Ross" säger jag och sen börjar jag prata lite med mamma och pappa fast sen lägger jag på för att gå och jobba.
 "Goodmorning" hör jag någon säga när jag går ut ur hotellet, vänta det kan inte vara sant!
 "Alex... Alexander... Lu... Ludwig!" stammar jag och han ler mot mig och går fram och gör nåt sorts handslag.
 "That's me, and I will be playing Seth in the movie" säger han och jag måste tvinga mig själv för att inte skrika.
 "That's amazing" säger jag och vi börjar gå till en av platserna där vi ska filma in.
 "Hi Rim, how was your night?" frågar Gary och jag svarar med ett kort Good.
 "So you have met Alexander that is playing Seth, I was the one that decided it, But I was thinking, who would you want to play Leah?"
 "When I was in Sweden I just made it for fun who would play who if it was a movie and I thought and think, maybe Nina Dobrev or something" mumlar jag och han nickar.
Vi pratar ett tag till och går runt bland alla grejer, det här är inte sant! Äntligen blir min dröm sann och jag får göra en film av en av mina böcker, med Gary Ross!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vet, inte jätte bra och det tog ett tag innan det kom ut men här har ni den! :D